Helst hade jag…..

Minisemestern avslutades med ett besök på Axevalla och den redan omskrivna russutställningen. Förmiddagen hade tillbringats tillsammans med vänner i Fellingsbrotrakten, så vi var inte framme förrän vid tretiden på eftermiddagen. Ardennerklasserna missade vi helt. Det grämer mej. Kanske inte så mycket för hästarnas del utan mer för människorna. Färgstarkare hästägare än ardennerfolket finns inte.

Däremot såg vi russtoet Clarizza 46 72 från Ullared utses till Best in Show. En riktig högpoängare som med anledning av den fina utmärkelsen omnämns med bild i onsdagens Hallands Nyheter.

Fast för egen del hade jag förstås helst velat titta på en 36 poängare i klassen för äldre ston – Ebbas supersnälla russto Ambra. Den upplevelsen gick vi också miste om./Aina.

och här kommer Claes med fler ardenner

Här är Claes mitt i ardennerflocken på Munkagård

Ardennerhästar

 

Johan Svensson med ettan och tvåan i ardennernas tvåårsring på Munkagård tidigare i somras.

 På utställningen i Axevalla i söndags visades det inte bara russ. Det var ett samarrangemang med ardennerföreningen. Så när Ambra och Ebba var var klara med sitt, promenerade alla runt och tittade lite. Hillevi hade precis förmanat flickorna att passa sig för ardennerhästarna eftersom de är väldigt stora när hon plötsligt ser Ebba ledandes en ardenner.

Mitt efterhandstips var att den kom från Mossagård på vägen ner mot Falkenberg. Men Aina hävdade att den kom från Långås, och att det säkert var en snäll gammal märr.

Eftersom en av mina kollegor bor på Mossagård hade jag anledning att prata om utställningen på jobbet i går. Hon berättade att de hade varit uppe på Axevalla, och att hon även visat häst. Poängen hade blivit bra och klassen vanns av hästen hon visade. Men det hade varit väldigt pinsamt för när de stod ensamma kvar i ringen och skulle ta emot priset  kände sig hästen  väldigt längtesam och ville gå tillbaka till sina kompisar, och när en adenner har bestämt sig då har man inte mycket att sätta emot. Därför fick Katarina, som min kollega heter, promenera ut ensam.

Jag nämnde Ebbas ardennerinsats och jodå det var ett av deras tvåårsston som hon hade hjälpt till att leda. Så på bilden jag tog på Munkagård tidigare i somras kan till vänster ses stoet som lämnade vinnarcirkeln, och till höger är det hästen som Ebba fick leda.

Farfar Erland som födde upp ardenner och köpte hingstar i Halland är nog väldigt stolt när han sitter i sin himmel, och ser att flickorna inte vansläktas./Annika