Kaffe fick vi inte

Med åren har Annika och jag för Ridsports räkning varit hemma hos ganska många kändisar, till och med en och annan megakändis. Fast den gången för länge sedan då vi var hemma Rolf Göran i Södra Sandby var den nuvarande världsettan i hoppning bara en parentes. Intervjun handlade istället om dåvarande sambon Catarina Ravander (numera Hjelm) och hennes connemarahingst, EM-ponnyn Juno Rory. Rubriken på artikeln var given ”Hingsten som Rolf Göran inte får rida”.

I Ridsport nr 2 -12, som kom i torsdags, läste jag om en annan ryttare som råkat bli rikskändis av helt annan orsak än vinnaren av Jerring-priset. Jag tänker förstås på Pär-Ola Nyström. Ja, vi var hos honom också, Annika och jag, för ganska många år sedan när P-O vunnit SM på D´Artagnan. Då bodde han på ett hästställe i skogen några mil från Laxå. Möjligen samma röda gård där han bor nu. När intervjuoffret äntligen kom hem efter ett akut besök på djursjukhuset i Örebro bjöd han på sig själv,  han berättade till exempel om hur hans mamma tog honom till ridskolan och hur läbbigt han tyckte det var att galoppera.  Lite stressigt var det, han skulle hålla lektion och Annika tog bilder. Framåt 7 -tiden på kvällen, när vi var klara, kom dåvarande sambon hem. “Har ni fått kaffe?” “Njaee”, svarade vi. “Jag, sa ju till om det,” ropade hon till Pär-Ola, innan hon sadlade sin häst för hon skulle också rida. Inget illa sagt om Pär-Ola men vi var rejält uthungrade när vi vacklade in på värdshuset i Finnerödja, där man strax före stängningsdags fixade till ett par kötbullemackor.

Lollo heter nyblivna fru Nyström, etablerad landslagsryttare på islandshäst, dotter till Peter Mesch en av föregångarna i Sverige på islandshäst. Inte för att vi har träffat många islandshästryttare på yrkets vägnar men Peter Mesch och några utövare av sporten intervjuade vi utanför Nääs slott en kylig vårkväll, kanske det rent av var Valborgsmässoafton. Vi hade på slingriga vägar letat oss till Floda från Ale Jennylunds anläggning i Surte norr om Göteborg, där vi bevakat en omgång i Ridsportallsvenskan.  Islandsfolket hade väntat länge på oss och var i motsats till Pär-Ola inte på sitt soligaste humör.Vi frös och något kaffe fick vi inte denna gång heller.

Det har skrivits och tyckts mycket om Pär-Ola efter hans bravader i Bonde söker fru. Onekligen sticker han ut och förargar många men jag hittade en kommentar i hans blogg, som visar att han har ett visst mått av självinsikt. “Snart är jag glömd och då är jag en vanlig människa igen som tur är.”/AINA