Massor av Jubileum

I Trosa finns nog den finaste och mysigaste redaktionen.

Jan Bohlin som grundade Tidningen Ridsport för 40 år sedan hälsade alla välkomna.

Jubileumstårtan smakade ”mums”

Lia Hof mellan Ullared och Älvsered

Tjusigaste hissen

Aina fikar med chokladtårta.

I matsalen skulle det serveras jubileumsmiddag.

Sötaste slottsfrun Veronica Nennestam guidade oss runt.

Under helgen som ännu inte är slut har det varit  massor av jubileum. I fredags var det Tidningen Ridsports 40-årsjubileum, och så fick vi en försmak av Ridsportsförbundets 100-årsjubileum. På lördagen passade vi på att fira lite 100-årsjubileum på Lia Hof. Men allt detta tänkte jag att Aina får berätta om. För nu skall jag iväg till Klastorp för att träffa Carina Nylund/Annika

Så tar jag över stafettpinnen. Ridsports redaktion ligger i Trosa, en liten, rar stad söder om Stockholm.  Vi har varit på medarbetarträffar förr. Då har vi analyserat och resonerat om hur vi kan göra tidningen bättre. Det gjorde vi även nu, en 40-åring får inte slå sig till ro med gamla meriter. Självfallet blickade vi bakåt också. Från en blygsam start med några A4-sidor har Ridsport vuxit till dagens tidning, späckad med nyheter, faktaartiklar, reportage och annonser. Rätt imponerande.

Som alltid var det roligt att träffa kollegerna, frilansarna utspridda i landet, och de fasta medarbetarna på redaktionen. Det kommer till nya ansikten men trotjänarna är många. Det som förenar oss är kärleken till hästen och ridsporten. Och även om en och annan (läs undertecknad) är stel i lederna som en gammal kuse, så nog kravlade vi oss upp på stolarna och skålade för hästen. Skam hade varit annars.

Alla som jobbar på Ridsport har gått stallvägen. De flesta i alla fall. Som nuvarande vd, alltså högsta chefen, Sussi Tornberg, den mörka tjejen som på bilden står bredvid Jan Bohlin, tidningens ägare. Året var 1986. Det behövdes mer folk på Ridsport. Annso Hjärn, en av redaktörerna, hade sin häst uppstallad i samma stall som Sussi. ”Du kan väl ta emot radannonser.”  Visst kunde hon och inte bara det, den nya medarbetaren skaffade sig med tiden kunskaper i marknadsföring och arbetsledning. Och när ägaren ville trappa ner tog Suss över vd-stolen.

När gästerna  framåt nattkröken traskade ”hem” (till vandrarhemmet Snipan) fyllde Sussi diskmaskinen. I det ögonblicket personfierade hon alla dessa hästtjejer som nått ledande poster. Tjejer som i stallet och i umgänget med hästar lärt sig ta ansvar i smått och stort.  Inte kunde jag tro att vi på resan hem skulle träffa ännu en representant för denna kategori. Vänta ska ni få höra.

Vi åkte buss från Trosa till Södertälje, tåg till Falköping och därifrån med bil. Med hjälp av sin iphone hade Annika hittat en genväg från Ulricehamn till Svenljunga. Enligt planen skulle vi slinka in Lia Hof på lördagseftermiddagen. I det här fallet var genvägen en senväg, smal och med en rejäl snösträng i mitten. ”Om inte Lia Hof är något alldeles extra, så blir jag besviken”, tyckte Annika som med möda höll bilen på vägen.

Nej, besvikna blev vi inte. Cahtrine Nennestam, som vi känner sedan tidigare från hästsammanhang, tog emot med öppna famnen, bjöd på kaffe och vidtalade en guide som skulle visa oss runt. Snart listade vi ut att den vältaliga guiden, som presenterade sig som slottsfru och chef på stället, var Cathrines dotter Veronica. Ännu en hästtjej som vågar och kan./Aina