I Ridsport nr 2 -12, som kom i torsdags, läste jag om en annan ryttare som råkat bli rikskändis av helt annan orsak än vinnaren av Jerring-priset. Jag tänker förstås på Pär-Ola Nyström. Ja, vi var hos honom också, Annika och jag, för ganska många år sedan när P-O vunnit SM på D´Artagnan. Då bodde han på ett hästställe i skogen några mil från Laxå. Möjligen samma röda gård där han bor nu. När intervjuoffret äntligen kom hem efter ett akut besök på djursjukhuset i Örebro bjöd han på sig själv,  han berättade till exempel om hur hans mamma tog honom till ridskolan och hur läbbigt han tyckte det var att galoppera.  Lite stressigt var det, han skulle hålla lektion och Annika tog bilder. Framåt 7 -tiden på kvällen, när vi var klara, kom dåvarande sambon hem. ”Har ni fått kaffe?” ”Njaee”, svarade vi. ”Jag, sa ju till om det,” ropade hon till Pär-Ola, innan hon sadlade sin häst för hon skulle också rida. Inget illa sagt om Pär-Ola men vi var rejält uthungrade när vi vacklade in på värdshuset i Finnerödja, där man strax före stängningsdags fixade till ett par kötbullemackor.

Lollo heter nyblivna fru Nyström, etablerad landslagsryttare på islandshäst, dotter till Peter Mesch en av föregångarna i Sverige på islandshäst. Inte för att vi har träffat många islandshästryttare på yrkets vägnar men Peter Mesch och några utövare av sporten intervjuade vi utanför Nääs slott en kylig vårkväll, kanske det rent av var Valborgsmässoafton. Vi hade på slingriga vägar letat oss till Floda från Ale Jennylunds anläggning i Surte norr om Göteborg, där vi bevakat en omgång i Ridsportallsvenskan.  Islandsfolket hade väntat länge på oss och var i motsats till Pär-Ola inte på sitt soligaste humör.Vi frös och något kaffe fick vi inte denna gång heller.

Det har skrivits och tyckts mycket om Pär-Ola efter hans bravader i Bonde söker fru. Onekligen sticker han ut och förargar många men jag hittade en kommentar i hans blogg, som visar att han har ett visst mått av självinsikt. ”Snart är jag glömd och då är jag en vanlig människa igen som tur är.”/AINA

I kväll har vi köpt biljetter till Trosa. Jag och Aina åker dit i mitten av februari. Där skall vi fira Tidningen Ridsports 40-årsjubileum:) Men nu är det bokföring som gäller inför ridklubbens årsmöte på söndag./Annika

Maria Winberg är en god ambassadör för ridsporten, och missar aldrig ett tillfälle att sprida sitt budskap.

I kväll har jag gjort slag i saken och lyssnat på Maria samt  tittat på Inger.

Efter jobbet gick jag och hyrde Apflickorna. Det var kanske inte den bästa film jag sett, och jag tycker nog att det var lite vågat av juryn att ge den guldbaggen för just bästa film tex Kronjuvelerna som gick på Tv:n för några veckor sedan var bättre enligt min smak. Men så fick den ju oxå tre guldbaggar. Nog om detta.

Apflickorna var trots allt sevärd, och det som gladde mig mest var att jag fick  se Inger Lindberg som linförare.

Och innan jag tittade på filmen gick jag in på radioprogrammet Karlavagnens hemsida, och lyssnade på början av gårdagens program som hade ”hästar” som tema. Sex minuter in i programmet är ett ganska långt inslag där Maria Winberg pratar om sin passion för hästar. 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3117&artikel=4920520

Men nu hinner jag inte skriva mer för det skall redigeras bilder på Maria från fredagens besök i Väröbacka, och vill jag få riktig närvarokänsla kan jag ju lyssna ännu en gång på hennes inlägg i Karlavagnen innan jag lyssnar på resten av programmmet./Annika

PS Dagens guldstjärna går till Fix Mary som skötte sig exemplariskt
och krånglade inte en enda gång när hovslagaren verkade hennes hovar idag på förmiddagen. DS

Det är alltid så mycket jag tänkt att göra, och aldrig riktigt får gjort. En sådan sak är att  jag hade tänkt att  se  filmen Apflickorna i regi av Lisa Aschans. Inte för att jag är ett sådant stort fan av mordern svensk film,  utan mer för att den är inspelad på Frillesås Ridklubb, och handlar om voltigertjejer.

I måndags kväll var det guldbaggegala och då tilldelades filmen tre guldbaggar. Den fick bla det prestigefyllda priset bästa film.

En recensent har beskrivit filmen som ”Fucking Åmål” möter ”Black Swan”, och det är ju två bra filmer. Dessutom har jag läst att Inger Lindberg lär skymta som linförare i fimen. Så det är kanske bara att se till att hyra filmen./Annika

Läs mer om gludbaggegalan på SVT:s hemsida

PS Inger Lindberg lär också

Kicki Linnell med sin uppfödning B Capriole efter dressyrsegern för sexåringar vid ungponnychampionaten 2009.

En ny blogglänk som jag har haft i tankarna och äntligen lagt till  är Kicki Linnells  mer hästiga blogg ”Stallbabbel”. Hennes andra blogg ”Livet på landet och i utlandet” har funnits med i vår lista sedan starten.

Igår gjorde Kicki ett blogginlägg som har fått enorm genomslagskraft..Det handlar om oseriösa hästhandlare, och om hur hon lurades att köpa en häst med diagnosticerad spatt.

Inlägget har lästs av över 3000 personer och har en uppsjö med komentarer. Inlägget har tom hamnat överst på wordpress lista över mest läst inläggen. Vanligtvis brukar det vara typ Carl Bildts blogg ”alla dessa dagar” som hamnar där.

Tyvärr tror jag att det stora intresset för blogginlägget beror på att mindre seriösa hästhandlare inte är helt ovanliga. Jag känner till skrämmande många exempel på hur folk köpt mer eller mindre märkliga hästar(företrädesvis importer) av personer som man vid närmare efterforskning inte skulle vilja ha några affärer med. Saken blir ju inte bättre av att det  i samband med ett hästköp är det både mycket känslor och pengar inblandade./Annika

PS och ni som inte har fått nog av Lasse Andrells påhopp på RGB kan se Andrell i premiären av kvällsöppet klockan 23.00 på TV4 DS

]]> http://teamfix.wordpress.com/2012/01/23/livlig-debatt-pa-stallbabbel/feed/ 3 teamfix Ungponnychampionat http://teamfix.wordpress.com/2012/01/21/bara-parlor/ http://teamfix.wordpress.com/2012/01/21/bara-parlor/#comments Sat, 21 Jan 2012 01:29:43 +0000 teamfix http://teamfix.wordpress.com/2012/01/21/bara-parlor/ ]]>

Sofie Relander med dottern Emilia i samband med lag-SM i november 2011

Den svarta sörjan i hagen lyste i morse vit av ett snölager så tunt som florsockret på en fastlagsbulle. När jag bar ut våra fyra hästars dagsranson av hö, kröp solen fram över grannhusets tak. De små vattenpärlorna på träden och buskarna vid staketet glänste som kristall. Ett magiskt ögonblick tidigt på förmiddagen.

Senare under dagen åkte Annika och jag hem till Maria Winberg och hennes dotter Sofie Relander i Väröbacka. Vad vi gjorde där, kan ni förhoppningsvis läsa i Tidningen Ridsport om några veckor. Roligt hade vi tillsammans med dessa två kloka och pratglada mammor. Maria kan konsten att på klingande finlandssvenska berätta en story i klass med sin landsman Mark Levengood. Han som på kvällen dök upp som fredagsgäst hos Skavlan.

Dagens allra sista pärla fångade jag upp på Facebook. Geld MW (MW som Maria Winberg) och Cartier (från Stall Phem) kommer att visa upp sig på Scandinavium i vår i en pas de deux med Sofie Relander respektive Alexandra Börjesson som ryttare. Två godkända ridponnyhingstar, guldfärgade och till utseendet nästan identiska. Plus två skickliga ryttare. Vi gläds med MW och Stall Phem, uppfödare till såväl ponnyer som ryttare./AINA.

PS I kölvattnett av att Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset och Lasse Anderells påhopp har det publicerats en flod av olika artiklar och krönikor i, och här kommer två pärlor till.  En från Norrländska Socialdemokraten och en från Expressen. DS/ANNIKA

Sofie Relander styrde Geld MW till seger i dressyrens kat D för sexåringar vid ungponnyfinalerna i Falkenberg i september 2011.

I söndags på väg hem från en hockeymatch i Veddige stannade jag till vid Gunnestorp för att ringa ett samtal. Då fick jag syn på den här bilen. Ja, Jag vet inte riktigt vad man skall säga, och förstår inte riktigt hur den som satte dit texten tänkte.  Kunde dock inte låta bli att ta en bild. Men jag knep ihop munnen och körde snabbt därifrån/Annika

PS och den som vill få sig ett gott skratt kan gå in på förbundets hemsida för att se Lasse Anrell till häst, och ni som inte redn lydit Hillevis uppmaning att rösta på Aftonbladetsdagens fråga kan göra det genom att gå in i deras arkiv DS

CK i full fart med att demonstrera hur ett hästskötarproffs tvättar en häst.

Det är inte bara i bokhyllan som jag städat. Jag har oxå städat upp lite bland våra länkar till andra bloggare. Ut åkte alla som inte har skrivit ett nytt inlägg det senaste halvåret.

Det hela ingår  i ett litet försenat nyårslöfte till mig själv. Löftet består i att jag skall vara lite flitigare på att att skriva här i dagboken/bloggen. Det har varit lite klent under hösten. Men nu tar vi nya tag. Inläggen man skriver här på dagboken/bloggen har en längre livslängd än på facebook, och vem vill inte leva länge?

När jag rensade upp bland de gamla länkarna märkte jag att det blev lite tomt i vår lista över hästrelaterade bloggar. Men då kom jag snabbt att tänka på en flitig och intressant bloggerska som vi borde ha länkat till för läänge sedan.

Hon jag tänkte på är CK, Svante Johanssons duktiga hästskötare som egentligen heter Rebecka Pettersson och kommer från Varberg. Vi har visserligen skrivit, och tipsat om henne tidigare men det är ett tag sedan sist.

CK jobbar apropå det inte längre hos Svante Johansson. Hon har i stället ett minst sagt spännande hästskötajobb i Florida där hon kommer att tillbringa tre månader. Livet där är något annorlunda än vad vi är vana vid här hemma.

Läs och dröm er bort från mörkret och kylan på CK:s blogg Heja CK med underubriken ”diamonds are made under pressure”./Annika

PS Jag återkommer snart med lite fler nya länkarDS

PS PS och här är en intressant krönika i Hipson i  vad man skulle kunna kalla kriget mot tidningarnas sportredaktioner efter Rolf-Göran Bengtssons Jerringpris. Ni som inte tidigare har läst Lasse Anrells omdebatterade krönika i Aftonbladet kan göra det här DS DS

“When we long for life without difficulties, remind us that oaks grow strong in contrary winds and diamonds are made under pressure” Peter Marshall

Kavajfyndet från webben till Ebba

En dimmig måndag i mitten av januari. Hur kul låter det för den som håller på med hästar? Inte  alls enligt mig, och jag vet .

Men igår var det lite annorlunda. Jag var ledig efter att ha jobbat helg, och bara det var ju värt några poäng. Vid middagstid hämtades ett litet fynd både jag och Hillevi  hade spanat in på varsit håll.

Fyndet bestod i en  bättre begagnad Pikeurkavaj i storlek  152 cm till Ebba. Nu håller vi tummarna för att den skall passa.

Nöjd och glad över kavajen ägnades  eftermiddagen åt att packa upp  lådor med gamla böcker. Det var minst sagt på tiden. Men vi har inte haft någon vettig bokhylla förrän nu.

Framåt kvällen var jag än mer nöjd när jag bänkade mig i TV-soffan med hemmagjord potatisgratäng på tallriken. Jag hann rösta på Rolf-Göran Bengtsson några gånger till, under sändningen av idrottsgalan. Mot slutet när Jerringpriset skulle delas ut, var det riktigt spännande. Men det kändes att denna gången skulle det gå vägen. RGB och ridsporten  skulle få priset. Det räckte att titta lite på facebook så såg man hur engagerade och röstvilliga alla vänner var. Häftigt att det blev med sådan marginal oxå. Det är vad jag kallar girlpower. Grattis till Rolf-Göran, Ninja och ridsporten. Det här gjorde vi bra!

Här kan du höra Svante Johanssons kommentar i Radio Halland, och håll utkik i morgondagens Hallands Nyheter. där kan ni läsa om mitt och Bengt Christensens möte med några av tjejerna på ridgymnasiet i Varberg./Annika

RBG och Ninja i Göteborg 2011 Foto:Annika Karlbom

I kväll gäller det!  Då delas Jerringpriset ut i samband med idrottsgalan.

Ring 099-20603 om du inte tidigare har röstat på webben så att Rolf-Göran Bengtsson får priset som vi alla kan påverka.

Han är även nominerad till Årets Manliga Idrottare.

Så här lyder juryns nominering.

Nominerad Årets manlige idrottare

Rolf-Göran Bengtsson

Ridsport

I september gjorde Rolf-Göran Bengtsson något som ingen annan svensk klarat av. På EM i Madrid tog han svensk hoppsports första individuella guldmedalj på ett internationellt mästerskap.

Karin och Wille i samband med treårstestet på Olsegården i maj 2011. Då var det en centimeter tillgodo.

För ungefär ett år sedan ondgjorde jag mig över ponnymätning här på bloggen

http://teamfix.wordpress.com/2011/01/23/ponnymatning/

Nu är det dags igen. I slutet av januari är det Wille 4 år som skall mätas, och sedan sist är inte mycket som har blivit bättre.

Visserligen har reglerna ändrats lite.

Numera mäter man bara hela centimeter, och avrundar neråt. Det innebär i praktiken  att man får ytterligare 9 millimeter tillgodo. Tidigare mätte man skorna och drog av exakt antal mm. Nu drar man av 1 cm för skor.

Dessa förändringar är till vår fördel eftersom Wille är en stooor ponny. Jag har provmätt honom hemma, och han bör precis klara sig(utan bonusmillimetrar.). Men det är för tidigt att ropa hej innan…

I år har jag inte sådan tur att jag kan åka upp till Åby på en ledig dag. Istället får jag offra en semesterdag för denna nervpåfrestande  utflykt, och det är ju lite surt.

Inför nästa gång det är dags för mätning hoppas jag åtminstone att vi skall kunna mäta i Halland. ATG-klinikerna som sköter mätningarna är sedan ganska lång tid till salu och skall privatiseras under året.Det borde i rimlighetens namn öppna upp för andra privata kliniker som tex Djursjukhuset i Slöinge skall kunna sköta om mätningarna.

Jag tycker att det är en skandal att det inte går att få sin ponny mätt i ett så  hästtätt län som Halland/Annika

Läs Karin Hylanders text på HN:s webb om Annie Engström  hovslagaren från Valinge som vidareutbildar sig för att bli godkänd hovslagare. Enligt ett år nya regler skall alla hovslagare som arbetar med sjuka hovar, typ hovbölder fånghästar mm vara godkända. Övergångsreglerna är ganska snåriga, och kommer inte att gälla fullt ut förrän 2014. Den som vill fördjupa sig kan läsa på Hovslagareföreningens sida, eller hos Jordbruksverket./Annika

I julklapp fick jag Hästmannen, filmaren Peter Gerdehags bok om mötet med Stig-Anders Svensson och arbetet med filmen. Det är  några år sedan jag såg filmen och jag minns inte alla repliker.  Mitt intryck är ändå att boken ger filmen ett mervärde. Gerdehag är inte bara duktig filmare, han kan konsten att måla bilder med ord också. På ett ställe beskriver han hur Stig-Anders hämtar sina tre hästar från skogsbetet. Med grimmorna gömda under jackan närmar han sig ”flickera” i krumbukter för att inte avslöja sitt ärende. Stoet, som står lägst i rang,  smyger  fram och låter sig bli klappad.  Då vill ledarhästen också vara med och få del av husses kärlek. Stig Anders, som än en gång överlistat flickera, knallar hem med sina tre hästar för att börja dagens slit.  En situation som de flesta hästägare känner igen. Hur många gånger har vi inte fått truga och be innan hästarna i sommarhagen låtit sig fångas in.

Stig-Anders älskar sina djur men myndigheterna har en annan syn på djurhållning. När han riskerar att mista sin djur kommer människor, grannar men också långväga främlingar som läst om hans problem, till undsättning. Hjälparbetarna lever upp till Hästmannens måtto att ont ska med gott fördrivas. 

Utan stort tålamod från Gerdehags sida hade inte denna film blivit av. Vid tillfällen, då huvudpersonen satte sig på tvären, blev det inget filmat den dagen och inga repliker inspelade.Och kanske inte nästa dag heller. Mer än en gång tvingades mannen bakom kameran att omvärdera sitt motiv.  Stig-Anders sätt att leva i samklang med naturen men i otakt med tiden väcker tankar./AINA

Sara med Ambra och Ebba med Dahlia ute på vallen i ett frostigt Broddetorp.

I natt kom den här bilden som en liten nyårshälsning till min mobil. Men det dröjde ända till dagen efter innan jag upptäckte den. Undrar vad det kunde bero på?

Det har varit lite segt på hästfronten under senhösten. Men nu äntligen är det blivit nytt år, och dags att ta nya tag. Det är lättare att vara motiverad när man vet att vi går mor ljusare tider. Förhoppningsvis kommer det att röra på sig lite i stallet under våren  så att vi kan betäcka Fix Julie. Det första nålögat som skall passeras för vår del detta året är mätningen av Wille. När den är avklarad och vi vet svaret är det dags att planera vidare. Men än så länge är det ett litet tag dit. eftersom man måste boka tid på en ATG-klinik, och i Halland finns det ingen. Så en ponnymätning är dumt nog ett heldagsprojekt./Annika

Ebba på tur ute med julrenen Dahlia

Snart nyår. Dags att summera julhelgen med tonvikt på hästtemat. För första gången firade Hillevi och hennes familj julen hemma i Sätuna. Istället åkte vi dit. Tack Inger, Karin, Tor och Ezra som turades om att mata, mocka, ta ut och ta in ”våra” hästar medan vi var borta. Tack också för det gohälliga julvädret som gjorde livet angenämt för såväl folk som fä. När vi närmade oss Sätuna dök solskivan ner bakom grantopparna efter att ha gjort oss sällskap under hela resan. Några minuter senare ramlade  vi in i stugan ungefär samtidigt som tjuren Ferdinand slog sig ner under korkeken.

Även juldagsvädret bjöd på sol. Ebba sadlade sin vita ren (Kulltorps Dahlia) för en tur på bygdegårdsrundan med Annika i släptåg. Morfar och jag kom på efterkälken, så vi promenerade  åt motsatt håll och mötte ekipaget halvvägs.  Framåt kvällen fick Västra Götaland också känning av stormen, som höll stora delar av landet i schack under helgen , men inför hemresan på annandagen åt vi sen frukost med återigen sol och blå himmel utanför köksfönstren. Vi såg hur grannfamiljen kom för att hämta shetlandsponnyn Kalle ur hagen. Nu när Ebba och Sara vuxit ur honom är det andra barn som rider stallets äldsta och minsta ponny.

Hemma igen regnade det som vanligt. På kvällen såg jag en drygt tio år gammal långfilm i teve, ”Den där Mary” med enda hästanknytning att huvudpersonen delar namn med vår blivande tvååring, Fix Mary. Julklappsfilmen, ”Seabiscuit”, handlar däremot garanterat om en häst och inte vilken som helst utan om ”legenden som vann mot alla odds”. Tyvärr hann vi inte, som tanken var, att titta på den tillsammans.  Det roliga har vi kvar.

Läser just nu julklappsboken Hästmannen, återkommer till den i ett senare inlägg.  Det är den värd. De fina servetterna med hästmotiv från Ebba spar jag tills jag får Sätunagäster i motsats till  julklappstövlarna, som jag använder varje dag – en klapp från min äldsta dotter. Efter att ha klafsat omkring i en geggig hage med trasiga stövlar hela hösten känns det helt underbart att nu kunna ta sig torrfotad till den bortre hagen med hästarnas morgonhö./Aina