Ekar

Kratta, kratta, kratta…. Ni hör hur det ekar. Eller ekar det bara i min skalle. Det dåliga samvetet som gör sig påmint.

Ekar blir med åren omfångsrika. Vet inte åldern på eken i hästhagen. Den är mäktig och varma sommardagar skänker den våra hästar skön skugga. So far, so good. Med höstvindarna kommer ångesten. Knaprar hästarna nerfallna ekollon. Då riskerar de att få i sig det farliga garvämnet som kan slå ut njurarna. I år har ollonen varit större och fler än någonsin. Bonnie och Estelle har fått hålla till godo med enbart gräshagen en hel månad. Vi har länge krattat och öst i skottkärran. Varje morgon har det legat nya ollon på marken tills för någon vecka sedan. Då hade vår ek fällt hela årets ollonskörd. Och äntligen.  När denna soliga söndag gick mot kväll,  krattade jag och fyllde  två skottkärror med ollon.

Slutkrattat? Ja, men har ekot tystnat? Nej, var gång jag slår på pumpen för att fylla  hästarnas vattenkar i gräshagen hör jag ett eko från i somras. -Mormor, om du trycker sakta på strömbrytaren  går pumpen igång. Jag är tacksam mot Sara som lärde mig knepet med pumpen. Sedan dess har jag inte längre behövt be någon annan i familjen om hjälp. En  skön känsla.

Oftast är det små händelserna som ger glädje. Som när jag ringde Hillevi förra söndagen och frågade: -Vad gör ni? Och fick till svar: -Sara och jag har varit ute och ridit. Och nu ska Ebba rida. Hon kom precis hem efter att ha övernattat på ridklubben med ungdomssektionen.

Livet med hästar är så mycket mer än bara tävlingar.  Tråkigheter ibland, javisst, men också så många roliga minnen från de små sammanhangen i vardag och helg./Aina

 

Annonser

Så mycket bättre

Sara med söndagens första blågula rosett som hon tog i LB:1.

Eller lite bättre. Det beror på vem man frågar. Utan tvivel var måndagsvädret det bästa hittills i oktober. :-). Utefika.

-Det kan bli mycket bättre. Det var Saras kommentar när jag ringde och gratulerade efter dubbelsegern med Wille,  Lätt C och  Lätt B,  i söndagens dressyr i Alingsås. Skön inställning trots att ekipaget satte sitt personbästa, 70 procent. Resultatet av gott teamwork, där inte minst storasyster  Ebba är delaktig. Wille har många förtjänster men han är en stor och stark ponny, nästan som en ridhäst. Sara har en del att tampas med.

Något som blivit,  om inte bättre, så mycket större är  rosetterna. Söndagens vinnarrosetter var lika gigantiska som den som Sara och Wille vann på jubilerande Grevagården för ett tag sedan. Alingsås Ryttarsällskap firade sina 50 år redan förra året och har tydligen ett antal jubileumsrosetter kvar i sitt lager. Vår hemma klubb i Varberg, Jonstaka ridklubb, har inte hunnit så långt  ännu. Alexandra Nilson/Affekt, våra nya klubbmästare, fick alltså nöja sig med en blågul rosett av mindre format. I gengäld får hon äran att pryda sitt hem tills nästa klubbmästerskap med vårt ständigt vandrande vandringspris. ett par gigantiska ljusstakar, en gång skänkta av Sven Littorin, framstående dressyrryttare och tränare. ”Så mycket bättre” är verkligen ett uttryck som stämmer in på årets klubbmästare. Tack vare en stor portion uthållighet  har Alexandra lyckats omvandla Affekt till den dressyrhäst han är nu.

Glädjande nog har vi åter ponnyryttare i klubben. Stort grattis  till årets klubbmästare på ponnysidan, Linnea Johansson med Merveilleux. Vandringspriset, en tennvas, är även den skänkt av Sven Littorin./AINA

KM 2018 Jonstaka Ridklubb

KM 2018 Jonstaka Ridklubb

Hört talas om Rut?

Det har ni förstås inte, hört talas om Rut. Av en bestämd anledning  har den här damen hållit sig lite i skymundan. Sedan i måndags är det fritt fram för Rut.

-Vad gör ni? frågade jag när jag ringde  i söndags. -Vi övningskör, vi är i Varnhem, svarade Hillevi som satt som passagerare med Ebba vid ratten. Vi pratade om lite av varje men inte ett ord om vad som väntade dagen därpå. I måndags kom ett pm från en stolt och glad mamma. Ebba hade klarat sitt körkort.

Det gick snabbt och lätt. Övningskörning till och från sommarjobbet på Skara Sommarland gjorde sitt till plus en körskola med klokt upplägg. Och kanske, nej alldeles säkert, har Winston och de andra ponnyerna medverkat till att Ebba snabbt hittade rätt bakom ratten. Vi pratade faktiskt om det i somras, Ebba och jag. Att köra bil är lite som att rida. En ryttare, som lärt sig koordinera skänklar och händer och som dessutom tänker framåt, har mycket gratis som bilförare.

Rut har varit pappa Johans moster Brittas bil, avställd sedan några år tillbaka, i väntan på att Ebba skulle fylla 18 år. Lagom till födelsedagen 6 augusti  bogserades födelsedagspresenten hem till köksdörren i Sätuna. Där har Rut stått utom synhåll för andra än  familjen tills nu. Återstår besiktning innan Ebba kan ge sig ut på premiärturen med Rut. Namnet var givet – med både R och U på registringsskylten. Lycka till, Ebba och ta det lugnt med Rut../Aina.

Ebba och Winston

Nu vänder vi blad

 

Aina vänder blad, och vi band blad

Alla var inte lika engagerade

Pyntet på borden kom från Varberg

Senare på kvällen var det en riktig tårtbuffe

Att fylla 50 är ingen vanlig födelsedag. Hur många med ett antal år på nacken minns vad de gjorde på sin 14-årsdag eller när de fyllde 33? På 50-årsdagen däremot åker folk utomlands eller hittar på något minnesvärt hemmavid.

I förra inlägget gratulerade vi Hillevi och i en kommentar berättade hon själv om sin dag. Resten av veckan åt hon  tårta varje dag och i lördags var det dags för  finalen, festen i Kavlåsstugan nära Falköpings museum. Den sista bofasta i denna stuga var en diktare och lite av hans anda präglade festen. Gästerna delades in olika grupper. Min grupp fick med Anna-Karin Sandberg vid pennan ihop ett tal på rim, som handlade om Hillevi från hennes ankomst till världen till nutid via första äventyret till häst och besöket på akuten med bruten arm. En annan grupp med Birgitta Ek i spetsen  skrev en dikt om festföremålet. Några gäster band en grönskande bukett (nej inte ens grönkål saknades i denna komposition).  Yngsta gänget inklusive morfar sjöng en specialkomponerad visa. (Misstänker att grannarna Jan och Stina hade ett finger med där liksom i övrigt också.)  God mat, god stämning, ni förstår att det här blev en kväll att minnas. -Har vi gjort oss förtjänta av detta? Jag fick frågan av morfar. Ja, det kan man undra.

Nu är det vardag igen med mörkare kvällar. Ingen fest i sikte på ett tag. Team Fix i Sätuna håller i gång med träning och allt annat som hör hästlivet till. Här har Annika med hjälp av SA utökat gräshagen. Jaya och jag krattar ekollon. Försöket att släppa Bonnie och Estelle i hagen vid vägen fick vi avbryta när de fyrbenta visade mer intresse för nerblåsta ollon än det gröna gräset, som spirar efter sommarens torka. Visst känns det som vi har vänt blad, nu när även Hillevi firat sin dag. Det hindrar inte att vi bläddrar tillbaka då och då och gläds över de extra festliga tillfällena i livet./Aina

 

 

Dagens grattis

 

Hillevi och Price Royal alias Pålle som var en mångsidig ponny

Hillevi och Countesse

Vilket Gäng! Här sitter Hillevi längst till vänster på Fix Julie

Hillevi och Wille tränar inför kommande helg.

Inger Hillevi Magareta….

Hillevi och Ebba var nöjda med att vara åskådare

Hillevi med Wille, Sara och Ebba i samband med att Ebba red på en dressyrdomarkurs i början av året.

PÅ läktarplats Ebba, Sara ocgh Hillevi.

På första parkett Aina, Hillevi, Sara och Ebba

Hillevi tar sig en svängom med en av de röda männen på Johans 50-årskalas

En trött Hillevi pustar ut efter julstökandet

Hillevi studerar räkenskaper

Hillevi vet vad ett nytt underlag kostar, var snabbt framme och plockade upp skiten

Idag fyller en viktig person i Team Fix ett halvt sekel. Grattis Hillevi på din 50-årsdag.

Du är den absoluta ponnymamman.  Ebbas och Saras mamma kör till träningar och tävlingar. Kanske inte så konstigt med det, för det gör ju alla ponnymammor. Emellanåt rider hon någon av stallets ponnyer.  Som sällskap på uteritten eller om någon av döttrarna har annat på programmet. Inte heller det så ovanligt. På en punkt däremot skiljer hon sig från flertalet ponnymammor. Hillevi ägnar mycket tid åt ridklubben, är kassör i Falbygdens Hästsportförening.  Hon ställer upp som tävlingsledare, lagledare, parkeringsvakt eller var det behövs en frivillig insats.

Vi ser fram mot att få fira Hillevi på lördag. Idag gratulerar vi på distans och hoppas att födelsedagsbarnet själv berättar i en kommentar om hur bemärkelsedagen har firats. En som passade på att gratulera i förväg var Fix Wiliam. I går hedrade han både Hillevi och sin pappa Valdo,  Best in Show på Avelsföreningen Svensk Ridponnys Riksutställning i lördags. Sara och Wille tog den blå rosetten i Lätt C dressyr på tävlingen i Grästorp.

-Willes och min tredje tävling tillsammans, berättade Sara, som nu tagit steget upp till kategori D efter fyra år på B-ponny Fridolf./ Aina

Dags att tänka på refrängen

Sara och Fridde

Sara och Fridolf

Sara och Fridde

Sara och Fridde

Sara och Fridde

Sara och Fridolf

Ett yngre syskon i familjen hade underlättat. Fast lite sent påtänkt nu. Så det är bara att acceptera situationen.

Åren går. Sara fyllde 13 i februari och vid årsskiftet får hon inte tävla kategori B-ponny längre. Hon har redan tagit steget upp på Fix William( kategori D). Fridolf är till salu. Storasyster Ebba har spelat in en fin försäljningsvideo och annonsen är  ute på Hästnet. Sara och övriga familjen undrar. Var finns den tålmodiga ryttare och hästkunniga familj som erbjuder denna charmiga ponny ett kärleksfullt hem? Ett tillfälle för ett barn som verkligen vill lära sig rida och ytterligare utveckla Friddes förtjänster./Aina

Länk till annonsen på Hestnet

 

 

 

Plötsligt händer det

Sara och Wille tog en välförtjänt seger i första klassen

Härligt med ett gött gäng som hjälpte till och halm att lägga över höet.

Saras magnifika chokladtårta som serverades på Ebbas 18-årsdag

Visserligen vann jag fem trisslotter i Göteborgs-Postens söndagskorsord men någon mer vinst blev det inte. Alltså ingen Triss-vinst. Däremot har även vi i Varberg äntligen fått regn – 25 mm visade regnmätaren i söndags.  Det var en högvinst efter denna extremt regnfattiga sommar. Och nu har vi fått ytterligare påspädning.

Morfar och jag gjorde en längre utflykt till Västmanland i förra veckan. Vi mellanlandade i Sätuna både på dit- och hemvägen. Ett viktigt delmål var att i efterskott fira Ebba som fyllde 18 den 6 augusti. Även vi fick smaka den supergoda chokladtårtan som Sara bakat till storasysters födelsedag.

På hemvägen var det dags för nästa stora happening, Saras första seger med Wille i dressyr (Lätt C) hos 50-årsjubilerande Grevagårdens Ryttarförening i Skövde. När Saras sista år som kategori B-ryttare går mot sitt slut blir det Wille som efterträder Fridolf. Plötsligt händer det, ja. Bättre kan inte nästa start (Lätt B) beskrivas. Sara och Wille avverkade halva programmet utan några missöden när någon förbipasserande plötsligt fäller upp ett paraply. Tro mig. Willes krumsprång och att Sara lyckades hålla sig kvar i sadeln kommer att bli ett lika bestående minne från denna tävling som den ståtliga jubileumsrosetten för vinsten i Lätt C. Efteråt fikade vi tillsammans med kompisen Moa Sandberg och hennes familj. Moa vann Lätt B med sitt nyförvärv Vattudalens Triton. Ett glatt gäng som firade två vinnare, båda från Falbygdens Hästsportförening.

Nu är vi hemma i Varberg igen, hemma med halmen. Under vår bortavaro bärgades det halm, småbalar som hamnade ovanpå de höbalar som Annika tidigare i sommar lyckats köpa loss hos vår leverantör. Tack för  halmen, alla ni som hjälptes åt, Tommy, Karl, Gustav och Sven-Arne.Vad mer har vi gjort? Jo, Annika har lagat och målat staket och så har vi i Jonstaka Ridklubb genomfört den årliga dressyrtävlingen. Plötsligt händer det något. /Aina

Fina gjutna jubileumsplaketter delades ut på Grevagården

En maffig rosett ingick i förstapriset.

En som vill ta åt sig äran

Förra helgen vann Estelles papppa Cartier RP 164 SM-guld med Kelly Nilsson i sadeln. Både Aina och Estelle är omåttligt stolta över honom.

Kan man inte få vara lite kaxig nån gång? Jag menar.  Helt fel hade jag ju inte.

Nu ska ni få höra. -Den här gången kan ju morsan få välja hingst, tyckte Hillevi och Annika efter beslutet om att det var dags för Bonnie med ett sjätte föl. Jag antog utmaningen. Mitt val föll  på Cartier RP 164 hos stall Phem. En bidragande orsak var att Alexandra Börjesson och ridponnyhingsten placerat sig i medelsvår dressyr bland ridhästar. Ännu mer övertygad blev jag när jag upptäckte Cartiers släktskap med EM-vinnaren Derano Gold. I söndags var det ”min” hingsts tur av vinna SM-guld tillsammans med Kelly Nilsson. Vår lilla Estelles pappa är en kung. Så nu förstår ni varför jag är lite mallig.

Än så länge är Estelle en oprövad tvååring. Vi kan bara hoppas att även hon är en vinnare. Först måste hon lära sig att åka transport. Annika och Sven-Arne tränade  henne på den punkten i fredags kväll och snart är hon förhoppningsvis mogen för den första åkturen utan morsan. Snäll och social är hon i alla fall. Hälsar på alla som går förbi hagen. En hund i grannskapet vägrar nästan att passera om Estelle av någon anledning inte är ute i just den hagen och den dagliga ” pratstunden” uteblir.

Själva är vi besvikna över att det utlovade regnet uteblir. Ettriga flygfän plågar hästarna i den utökade gräshagen och häromdagen flyttade vi dem till den helt nertorkade stallhagen. I brist på gräs serverar vi våra hästar lövruskor. Trädgårdens lönnar är otroligt fertila, skjuter skott i mängd. Så det är bara att ge sig ut på en morgonrunda med sekatören. /Aina

Estelle tuggar i sig lönn som skall var en bra föda såhär i torktider enligt artikel i senaste Tidningen Ridsport

För att spara på hö får hästarna så långt som möjligt äta alternativa födor, och lönn finns det gott om hemma hos oss,