Lurad på konfekten men inte Winston

Ebba var nöjd med Mary efter säsongsdebuten.

Du har spanat in ditt favoritgodis och sträcker fram handen. Precis då rycker någon undan skålen.  På skämt men ändå så snopet. Alla känner väl igen sig i den situationen.

Det var just det  Ebba upplevde i lördags. Känslan alltså.  Sara, Ebba och Olivia, en kompis från Falbygdens hästsportförening, tävlade  lagdressyr i Vänersborg. Sara och  Fridolf red LA. Ebba startade Mary i LB istället för Wille, som hon lånade ut till Olivia. Det var Marys första tävling sedan uppehållet i väntan på en annan sadel, som passade henne bättre än den gamla. Nystarten gick över för väntan. Mary låg trea, när klassens sista startande ridit klart. Ebba plockade ut sin ponny ur transporten inför prisutdelning. På dressyrbanan dök det då upp  ett efteranmält ekipage, som av någon anledning fått löfte om starta sist mot normalt först. Hur det gick? Ja, det har ni väl räknat ut. Det var klassens vinnare. Ebba och Mary ramlade utanför placering, lurade på konfekten.

Snopet, så klart. Just då. I efterhand vägde  den positiva upplevelsen över. Mary hade presterat bra och det gick bättre än väntat för laget. Fridolf gick jättebra på framridningen men inne på tävlingsbanan tog bensinen slut. Snopet det också förstås men det kommer en tävlingsdag  när allt stämmer. Det vet Sara.

I går på pingstdagen var det Winstons  födelsedag. Tur att Ebba håller ordning på hästarnas bemärkelsedagar. Annars hade vi missat att Bonnies förstfödda fyllde 15 år. Grattis Winston, en dag för sent. Grattis vår lilla  glädjespridare,  glad, pigg och som alltid lite oberäknelig. Ja, oberäknelig, det har Winston varit  från sin första dag. I motsats till sina yngre syskon, som alla är födda på natten, kom han till världen på eftermiddagen ute i hagen. Ingen av oss var i närheten men en granne, som körde på vägen, såg vad som precis hade inträffat, stannade bilen, sprang in i hagen och drog fölet ur fostersäcken. Tack och lov för den livräddande insatsen. Tack och lov för att vi har Fix Winston!/AINA

B Capriole och Winston busar i hagen.

Winston älskar att busa runt med Ebba som omväxling till dressyrarbetet.

En busig Winston på ärevarvet. Foto:Marie Wickström(Tusen tack för att du är snäll och skickar bilder)

 

 

Annonser

Ditt och datt

Så här såg det ut förra året när stallkatten Simon hade vårkänslor, och rullar runt i pälsen som trillar i stora drivor från Bonny.

Han brukade dyka upp sena kvällar när jag kom från jobbet; förväntade sig lite smek och kel. Så där höll vi på i flera år tills han fick ultimatum: Du får stanna här på ett villkor,   du måste först genomgå en operation.  Medger, det låter hemskt.

Var den svarte hörde hemma är inte klarlagt men vi hade våra misstankar. Vi frågade faktiskt grannen innan planen genomfördes. Efter besöket hos veterinären försvann Katten, han gick under det namnet hela livet. Det var ju retligt, speciellt för Annika som hade betalt ingreppet. Hon ville ha en stallkatt. Till vår förvåning kom Katten tillbaka efter en vecka. Någon i familjen förmodade att den nyopererade gått omkring och lämnat återbud till hågade partner. Sedan dess blev Katten oss trogen i många år. En klok, sympatisk katt, som lämnade ett stort tomrum efter sig, när han på ålderns höst  blev offer för trafikdöden, kanske på grund av nersatt hörsel.

Skulle vi ha en ny stallkatt? Vi var väl inte helt överens inom familjen. Sommaren därpå tingade Annika två kattungar, Simon och Tobbe, som flyttade hem till oss i stallet. Två kompisar som roade oss och varandra, så länge det varade. Tobbe gick samma öde till mötes som Katten. Simon fick en ny kompis Charlie. Tyvärr. Historien upprepades, numera är Simon ensam katt här. Även han har vunnit våra hjärtan. Simon  är sällskaplig och klok. Vet att han får beröm om han fångar en mus. Och bannor  om bytet är en liten rar fågel. Häromdagen kunde han inte motstå frestelsen. Jag rusade efter, skällde och gormade. Simon smet undan, gjorde processen kort. Strax efteråt kom han tillbaka  och snodde extra kärvänligt runt mina ben som ett olydigt barn som vill ställa allt till rätta.

Från  hästfronten finns inte så mycket rapportera. Eller jo. Bonnie och Estelle har fått ta  gräshagen i besittning igen efter vintern. Det är full race dit men när det börjar mörkna kommer de gärna  in i stallet. För ponnyerna  i Sätuna väntar en tävlingsfri helg. Chauffören, det vill säga Hillevi,  har åkt  till Gotland på födelsedagskalas och då får ryttarna stanna hemma.

Roligaste nyheten spar vi till sist. Lisa Albertsson som tidigare red vår Mary, har nu  fått sin egen efterlängtade My Mary, ett svart stoföl. Stort grattis från Team Fix.

Det här var lite om ditt och datt men mest om katt./Aina

Lisa Albertssons fina lilla sto My Mary MG, med sin mamma Harriet”Humlan”

 

Gissa vad som låg i lådan

Vi kunde inte låta bli att prova den fina rosetten på en halvt avfälld Bonny igår kväll innan Jaya gav sig ut med henne på en kvällspromenad. Men vi skall ta en ny fin bil när Bonny fällt färdigt.

Häromdagen  kom det ett paket med posten. Det händer inte så ofta. Eller nästan aldrig.  Även om jag inte e-handlar så handlade faktiskt paketets innehåll om något som börjar på E. Gissa vad!

Vårt ridponnysto Fix Julie e Juno Rory RC, Bonnie i vardagslag, tillägnades  den fina titeln Elitsto för två år, när hon fick Estelle, den  sjätte i raden av fina avkommor. På Avelsföreningen Svensk Ridponnys årsmöte i mars delades det ut rosetter till Elitsto-ägare. Det hade vi ingen aning om,  när vi skyndade oss hem från mötet. I efterhand blev vi lovade att rosetten skulle skulle skickas per post. Och nu är den här med text i guld. Plus en hälsning från avsändaren. Tack ASRP och Anna-Lena Fridh!

Rosetten kom som en något tidig födelsedagspresent till Bonnie, född  den 27 april för 23 år sedan. Bonnies mamma, Fix Felicia e Kingsettle Tankah RP 100, som Anna Olofsson köpte för flera år sedan och som senare blev Elitsto även hon, har fyllt 27 år. Om jag inte  minns fel fyller Felicia redan i mars. Annars är nog april den månad då allra flesta föl ser dagens ljus för första gången.  Shetlandsponnyn Calle, stallets maskot hos Team Fix i Sätuna, fyllde 30 år förra fredagen. Vår yngsta, Fix Estelle, föddes 15 april för 2 år sedan.

Roligt att Estelles pappa Cartier RP 164 höll sig väl framme i resultatlistorna vid  förra helgens nationella dressyrtävlingar i Wartofta. Även Ebba och Sara med Fix Winston respektive Fridolf  testade tävlingsformen där. Omstart för Winston på den här nivån, efter ett två år långt uppehåll, och premiär i det svåra  mästerskapsprogrammet. Några missar men klart godkänt. Och lärorikt. Sara, som red sin första nationella tävling, var nöjd med Fridolf och glad över att hon klarade målsättningen, ingen felridning.

Dessutom kan jag rapportera en  glädjande omstart för egen del. Vurpan 2 mars tvingade mig till en paus från stallet men sedan några dagar tillbaka fixar jag utsläppet på morgonen. Ett stort steg framåt./Aina

Rapport från dimmig söndag

Bonny fick gå ut med täcket på idag, och Estelle skall i vanlig ordning hälsa om någon kommer fram till staketet.

Vaknade av att solen sken in i sovrumsfönstret. Åh, det blir en lika skön vårdag som igår, tänkte jag. Tji fick jag. Innan jag hann kravla mig  ur sängen försvann solen och snart lägrade sig dimman.

Under den gånga veckan besökte Ebba det forna förintelselägret i  Auschwitz utanför Krakow tillsammans med sina klasskamrater i Ållebergsgymnasiet i Falköping. Den hemmavarande stallpersonalen i Sätuna red de fyra ponnyerna. Mamma Hillevi höll igång både Winston och Mary. Sara  tränade förutom sin egen lilla Fridolf  även Wille, stallets maxade D-ponny.

Enligt planen skulle Ebba starta Mary i LB i dagens regionala tävling i Grästorp. Mary har haft ett längre tävlingsstopp i väntan på sin nya sadel. Hemma igen kände Ebba att hon ville vänta med nystarten för Marys del. -Jag vill att det ska bli en bra upplevelse. Hon behöver stärka sig mer. Ett klokt beslut. Istället blev det Sara som debuterade med Wille i Lätt C. Premiären avlöpte väl, både ryttare och ponny skötte sig med den äran. Lite trist att poängen inte motsvarade upplevelsen. Kanske var det dimmigt även i Grästorp denna söndag.   

Här hemma fick Bonnie ta på sig täcke igen innan Annika tog ut henne och Estelle i hagen i morse. Inte på grund av kylan utan  för att Jaya skulle slippa rida en blöt häst. Regnet hängde i luften redan då. På sistone har Estelle gått igenom samma förvandling från ful ankunge till svan som storasyster Mary på sin tid som tvååring. Så sakteliga tränas vår yngsta ponny  inför första ensamresan med transport. -Hon går uppför lämmen och är halvvägs inne nu, rapporterar Annika.

Det är mycket som ska göras på våren. Igår, soligaste lördagen hittills, lagade  Annika med hjälp av sambon Sven-Arne och Jaya, Bonnies ryttare, stängslet kring gräshagen. Redan nu märks det att gräset spirar efter regnet. Snart är det dags för det efterlängtade vårutspringet i gräshagen;/Aina

Vi har ingen ny bild på Sara och Wille. Men en sex år gammal bild rån när Wille hade gått kvalitets.

 

     

Påskgodis

Kransen på stalldörren slipper numera det lite gulnade julpyntet och har antagit en lite mer vårlik look.

Sex av tio svenskar vill ha godis i påskägget och inte strumpor eller andra nyttigheter, källa Sveriges radio. Vet flera i Team Fix som instämmer inklusive morfar i familjen. Godisäggen är tradition liksom morfars gnäll över varför just han får ett så litet ägg.

En som knappast klagar på sin påskpresent är hoppryttaren Henrik von Eckerman. Stjärnan i hans stall, Mary Lou, har fått en svensk ägare, familjen Tovek i Ätran. Dottern Evelina Tovek, som numera är stationerad hos Henrik i Tyskland, har förstås haft ett finger med spelet. Det känns tryggt för alla inblandade (svensk ridsport inräknad) att Mary Lou stannar hos sin ryttare och dessutom får tävla under svensk flagg även i OS. Förutom kapacitet och tävlingsinstinkt av guds nåde har detta sto begåvats med ett vackert namn, som hon delar med en av våra ponnyer, Fix Mary. Här tar vi alla tillfällen att spegla oss i andras stjärnglans.

För egen del avstår jag från godisägg men blev uppriktigt glad över att Hillevi gav mig lite beröm för att jag lyckats sy ihop referatet från hoppclinicen i Kungsbacka på Tidningen Ridsports webb. (Annika nämnde om clinicen i vårt förra dagboksinlägg). Även om jag hoppar på kryckor sedan några veckor tillbaka är inte hoppning min starka sida.  Men en sak snappade jag, att ryttaren redan före hindret ska ha klart för sig vägen efter hindret. Exakt samma koncept som jag tillämpar i trappor,  tänk efter före och sätt ner det friska benet först. Ungefär som att landa i rätt galopp efter ett hinder.

I morgon (annandag påsk) väntar nya utmaningar på Team Fix. Ebba och Sara tävlar Winston respektive Fridolf i Nossebro. Hoppas, hoppas…Vad Annika och jag har för roligt på programmet är en hemlighet. Än så länge./Aina

En som har haft mycket vinterkläder i form av täcke och en tjock päls är Bonny. Men nu får hon gå utan täcke. Men det är mycket päls kvar innan man kan se en blank och fin sommarpäls.

Nu är säsongen igång.

Ebba och Winston efter en stabil insats i LA P:1 som resulterade i över 65% och en andraplacering.

Det här vädret alltså, man blir ju helt matt. Men nu orkar vi inte sitta inne och vänta längre.

I söndags ställde vi ju om till sommartid utan att våren ens hade börjat, och i lördags var det säsongspremiär för Ebba och Sara på hemmaklubben Falbygdens Hästsportsförening.

Sara var först ut och gjorde en fin ritt i LA:1 på dryga 65% men konkurrensen i hennes klass var hård så det räckte inte till placering.

Sedan red Ebba en stabil LA:P1 med Winston och i den klassen räckte de knappa 66% ekipaget fick till en andraplacering. Länge ledde de klassen men sista ryttaren gick om  med några ynka poäng.

Vi är väldigt glada över att  Winston är tillbaka på tävlingsbanan igen efter ett längre uppehåll. För ett år sedan trodde jag att han skulle behöva pensioneras. Men Winston hade helt enkelt vuxit ur sin sadel och kunde inte röra sig i den gamla. Sen kan jag nog ibland hålla med Ebbas pappa Johan att våra uppfödningar är lite tetiga.

Helgens prestation gjorde också att Ebba och Winston återigen är kvalade till nationell klass. Det långa uppehållet hade gjort att de inte kunde tillgodoräkna sig ett av de tidigare kvalen.

Om ni vill se en bild på Sara och även en på Hillevi kan ni läsa Anna Nybergs referat på klubbens hemsida.

Nu är det påsklov för Sara och Ebba, och till helgen är det nya tävlingar på gång.

Förresten så fick jag igår reda på att Ebba har fått sommarjobb på Skara sommarland.

Igår kväll var jag och Aina som fortfarande hoppar på kryckor på en hoppclinic i Kungsbacka med Sylve Söderstrand och Angelica Augustsson Zanotelli. Läs det referatet på Tidningen Ridsportss webb

och i morse vaknade vi till ett vitt Varberg. Så våren som är på gång fick göra en tvär halt , och tom rygga några steg

Så här såg det ut i Varberg på tisdagsförmiddagen. Skrothögen till vänster är möbler till utserveringen som byggs på andra sidan gatan och som skall öppna om två dagar.

Den som väntar….

Folvisning med kritiskt granskande blick hos Gustaf Johansson i Hyltebruk

I helgen som gick fick vi äntligen till det. Vi firade Saras 13-årsdag i efterskott. Och så bra det blev. Den som väntar……

Vi, morfar och mormor, åkte från Varberg till Sätuna på fredagen. Då hann vi bara säga hej innan Hillevi och döttrarna försvann med Winston och Fridolf i hästtransporten för träning hos Annelie Borgh nära Lidköping. Som de flesta fredagar, alltså.

Vi åkte från barmark till ett snötäckt landskap. Strålande sol och vindstilla på lördagen. Ebba uppe i ottan som vanligt, matade hästar, red Winston och släppte ut resten i hagarna. Mary vilade i väntan på att hovslagaren skulle komma men hon gillar sin nya sadel. Då är vi andra också nöjda.  Vuxenkalas på lunchen (barnbarnens farmor Valborg kom också) plus Elli, Saras jämnåriga kompis som bor mitt emot den lilla bygdegården, på andra sidan av hästarnas hage. Sätuna är lite som Bullerbyn, tätt mellan hus och gårdar.

Ebba och Sara hann rida Wille respektive Fridolf före lördagens nästa programpunkt, Avelsföreningen Svensk Ridponnys årsmöte i samband med hingstvisningen på Grevagården nära Skövde. Under åren har det blivit rätt många årsmöten i den föreningen för min del. Numera har jag inget uppdrag men ville passa på när tillfället gavs och Hillevi ställde upp som chaufför. Roligt att även Ebba hängde med. Ganska mycket folk på mötet och några nya medlemmar. Kände mig stolt när alla presenterade sig och Ebba berättade att hon var mitt barnbarn och tävlar tre !!! ridponnyer.

Årsmötet 2018 kommer att gå till historien som ett av de lugnare. (Varit med på motsatsen också). Styrelsen i sin helhet med Fredric Swan som ordförande omvaldes förutom att Gustav Johansson (mer känd som ryttare, uppfödare och domare på varmblodssidan) gick in på en vakant plats. Känns som den här församlingen vill berika verksamheten med lite nytt tänk och andra ögon. Bra! Årets uppfödarpris gick till Karin Lewin, hingstägare och framgångsrik ridponnyuppfödare sedan många år tillbaka. Lika glad och stolt över sitt pris som jag över barn och barnbarn. Avel som avel.

Hade vi inte haft så bråttom hem (resten av familjen förväntade sig pizza) kunde vi också fått ett pris, rosett i efterskott för Bonnies (Fix Julies) upphöjning till Elit. Rosetten kommer på posten. Det har Marie Andersson, föreningens sekreterare, lovat. Vi får se, annars tänker jag inte klaga högljutt. Vet av egen erfarenhet hur mycket ideellt arbete som läggs ner i föreningslivet. Att hålla igång en avelsförening på riksnivå med allt vad det innebär klarar bara eldsjälar. /AINA

Ebba är en tjej med alla hästar hemma 😀

”Skadad, vad säger du?”

Aina ta det försiktigt!

Hillevi och jag pratades vid i telefon häromdagen. Det händer någon gång i veckan. Jag ringer oftast på helgen och Hillevi, när hon är på väg hem från jobbet. Hon har  haft ”hands free” länge, så jag känner mig trygg.

Vi pratade om lite av varje. Plötsligt frågar hon: Hur är det med skadan? Va? Är någon skadad, det vet jag inget om, ropar jag. Av en viss anledning har jag inte varit i stallet på någon vecka. Min första tanke blir förstås att någon av våra ponnyer skadat sig i hagen och att ”hästskötarna” håller detta hemligt för mig. Så illa var det inte. Hillevi menade min egen skada. Jag har dragit på mig en bäckenfraktur efter ett fall från kökstrappan. Inget att oja sig över, skadan läker med tiden. Det är bara så himla opraktiskt att gå med kryckor. Och mentalt jobbigt för den som vill ha koll.

Här sköter Annika stallet med assistans av Jaya Andersson, som rider Bonnie. Resten av Team Fix, Hillevi, Ebba och Sara, hjälps åt i Sätuna.  Där har de lite mer av allt än vad vi har här. Fler ponnyer som rids och tränas, mer snö och längre att bära vattenhinkar när vattnet i stallet fryser. Och tävlingar. Förrförra helgen Ride and Pay, både Wille och Winston skötte sig bra, och helgen som gick hopptävling på hemmaarenan. Funktionärsjobb, alltså. Ebba skötte insläppet till framhoppningen och Hillevi inledde dagen som parkeringsvakt för att fortsätta som hindervakt och skitmockare. Efter denna insats behövde hon kyla ner sig. Promenad i sällskap med Sara och Fridolf medan det regnade på tvären. Föreställer mig att det kändes som när jag avslutar duschen med kallt vatten – fy så hemskt men gott efteråt.

Snart börjar tävlingssäsongen även för Ebba och Sara. Mycket av framgången består i mental träning. Idag hittade jag Maria Sundins hemsida http://www.equevent.se med goda råd om den mentala biten. Maria och jag känner varandra från förr i valberedningen i Avelsföreningen Svensk Ridponny. Numera är vi båda befriade från det uppdraget. Föreningen har för övrigt årsmöte på lördag på Grevagården i samband med årets hingstbedömning.  Maria tränar hoppryttare hemma i Skåne men hennes mentala råd riktar sig lika mycket till dressyrryttare, inbillar jag mig. /Aina

/