Nu är han där – igen

Grattis Ebba och Winston till DM-bronset, Foto: Sara Silberg

Många är det. Kan inte hålla ordning på alla. Nu har även Ebba och Fix Winston gjort det. Vunnit brons på ett mästerskap, alltså.

Medlemmarna i Team Fix har flaxat runt lite varstans under den gångna helgen. Annika satt fast i en leråker hos Strömma Farmlodge. Ett öde som hon delade med de flesta bilburna besökarna på matdagarna i Tvååker med den skillnaden att besöket för hennes del  var ett uppdrag i jobbet på HN. Morfar och jag hade åkt till Arboga i Västmanland för att delta i ett skoljubileum. Hillevi, Ebba och Sara med Winston och Fridolf i transporten drog till Alingsås och DM i dressyr (Västergötlands ridsportdistrikt).

Morfar och jag startade vår utflykt redan på torsdagen med övernattning i Sätuna. Vi hann fram i tid så att jag kunde hänga med på träningen hos Anneli Borgh i Källby. Jag visste att Winston hittat sitt gamla jag igen, men att han var SÅ bra, det var en överraskning.  Och inte bara för mig, tror jag. Även Anneli verkade förvånad.

Man vinner guld och tar silver eller brons. Jag vet det, men den här gången handlar det om en seger oavsett valören. För ett år sedan var söndagens bronsmedalj lika avlägsen som månen. Vägen dit har varit lång, snårig, påfrestande och oviss för de inblandade, Winston själv, Ebba och mamma Hillevi. Förra vårens starter i nationell klass gick inte riktigt enligt planen och på försommaren visade Winston tydligt att något var fel. Men vad, det var till en början inte helt lätt att sätta fingret på. Det blev en lång viloperiod samt byte av sadel och flera resor till sadelmakaren Kristin Krantz i Mjölby, som stoppade om den nya sadeln allt efter det att Winston återfick sin muskulatur. Under vintern och våren har Ebba tålmodigt och noggrant följt träningsprogrammet för att bygga upp ponnyns muskler och kondition igen.

Nej, Winston gick inte lika superbra i söndags som på träningen i torsdags men tillräckligt bra för en bronsplats bland de tolv ekipage som gjorde upp om DM-medaljerna. Stallkompisen, Saras Fridolf, brallade bort åtskilliga poäng i galoppen och även Winston upplevde stundtals miljön i ridhuset som hotfull. Men ändå. Drygt 68 procent i Lätt A1P, det är mer än godkänt. -Nu är han på banan igen, konstaterade en glad Ebba på söndagskvällen, efter det att hon och Sara i det begynnande höstmörkret ridit Mary och William på de omgivande grusvägarna.  Dagen till ära hade pappa Johan monterat lampor i belysningen  runt ridbanan. Skönt att som omväxling till ridning på mörka vägar kunna rida några av veckans träningspass på en upplyst ridbana. Se, det var en ljus söndag!

Nu är jag hemma igen och tar hand om Bonnie. ”Fridolf är bäst”, skrev Sara i somras på den vita tavlan i vårt stall. Ja, Fridolf är bäst. Han också! Vem kunde för ett år sedan tro, att den lilla busen skulle kunna starta Lätt A nu?/Aina

 

Annonser

En tanke på “Nu är han där – igen

  1. Et förtydligande.Jag var inte på plats i Alingsås. På hemväg från Arboga väntade jag på telefonsamtalet som aldrig kom. Hann bara inom dörren i Sätuna, innan jag frågade Johan om han hört något. Han skakade på huvudet men plockade fram Equipe på husets I-pad. När poängen kom för klassens sista startande visste jag, att bronset var i hamn. Vilken lättnad! /Aina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s