Som att kissa på sig – fast tvärtom

Efter en kall men inte så snöig vinter har vi numera ganska mycket snö, och mer lär det vara på väg.

Fullt så mycket snö som på den här gamla bilden var det nog inte i hagen när Aina vinglade runt.

Att leta rätt på vantar och mössa och att kliva i gummistövlarna innan jag går ut till stallet på morgonen. Det tar emot. Jag längtar inte efter att kasta mig ut i en snöig hage. Men det finns andra som gör det.

Som härom morgonen när det hade snöat under natten. Om jag varit en unge på fem år hade jag otåligt stampat i golvet för att fort nog få komma ut i snön. Eller vårt ridponnysto Bonnie, 22 år på väg mot det 23:e. Hon skuttade ut med spetsade öron och sprang flera varv innan hon började kalasa på höet. Vet inte om hennes glädje smittade av sig, men även jag upptäckte hur skönt det var att komma ut och röra på sig. Det är som att kissa på sig – fast tvärtom.  Först känns det kallt och ruggigt, sedan blir det riktigt behagligt.

Just den här morgonen inspekterade jag staketet innan jag släppte ut Bonnie. (Dessbättre hade ingen bil kanat av vägen och förstört stängslet under natten men det har faktiskt hänt.) Vår hage är ovanligt långsträckt. Det är inte så att man från den ena kortsidan kan se till den andra. På väg tillbaka märkte jag av fotspåren i snön att jag hade gått i ett serpentinliknande mönster. Funderade på om det är svårare att gå rakt än att vingla hit och dit. Och att det nog inte är busenkelt att få till den där raka inridningen som inleder dressyrprogrammen.  Det är sådana tankar som dyker upp i hjärnan under en promenad i en hästhage med orört snötäcke.

Vad gör vi annars så här halvvägs in i december? Jag vet att Sara och Fridolf tränar inför en uppvisning nu på lördag, då ungdomssektionen hos Falbygdens hästsportförening håller i trådarna för julavslutningen. Misstänker att Ebba är starkt involverad i samma tillställning. Annika drillade i måndags ett gäng unga ryttare i Frillesås, som håller på och tar grönt kort. Minns när Ebba tog sitt gröna kort under jullovet. Och nu är det snart Saras tur./Aina

Snart är det dags för Sara att börja med sitt gröna kort

 

 

Annonser

2 thoughts on “Som att kissa på sig – fast tvärtom

  1. Jag och Sara bestämde oss för att hoppa över juluppvisningen. De hade redan många inslag och vi kände att det var skönt att Fridolf fick lite vila innan jul, han har gått nonstop i snart två år. Ebba däremot blev arg o besviken när vi frivilligt tog bort Fridolf ur tablån.

    • Ja Ebba hade väl kämpat med musik och programlinjer åt Sara och Fridolf. Men Ebba får satsa på att komponera en pas de deux till nästa år. Men det är nog skönt för Fridolf att få pusta lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s