Den som väntar….

Folvisning med kritiskt granskande blick hos Gustaf Johansson i Hyltebruk

I helgen som gick fick vi äntligen till det. Vi firade Saras 13-årsdag i efterskott. Och så bra det blev. Den som väntar……

Vi, morfar och mormor, åkte från Varberg till Sätuna på fredagen. Då hann vi bara säga hej innan Hillevi och döttrarna försvann med Winston och Fridolf i hästtransporten för träning hos Annelie Borgh nära Lidköping. Som de flesta fredagar, alltså.

Vi åkte från barmark till ett snötäckt landskap. Strålande sol och vindstilla på lördagen. Ebba uppe i ottan som vanligt, matade hästar, red Winston och släppte ut resten i hagarna. Mary vilade i väntan på att hovslagaren skulle komma men hon gillar sin nya sadel. Då är vi andra också nöjda.  Vuxenkalas på lunchen (barnbarnens farmor Valborg kom också) plus Elli, Saras jämnåriga kompis som bor mitt emot den lilla bygdegården, på andra sidan av hästarnas hage. Sätuna är lite som Bullerbyn, tätt mellan hus och gårdar.

Ebba och Sara hann rida Wille respektive Fridolf före lördagens nästa programpunkt, Avelsföreningen Svensk Ridponnys årsmöte i samband med hingstvisningen på Grevagården nära Skövde. Under åren har det blivit rätt många årsmöten i den föreningen för min del. Numera har jag inget uppdrag men ville passa på när tillfället gavs och Hillevi ställde upp som chaufför. Roligt att även Ebba hängde med. Ganska mycket folk på mötet och några nya medlemmar. Kände mig stolt när alla presenterade sig och Ebba berättade att hon var mitt barnbarn och tävlar tre !!! ridponnyer.

Årsmötet 2018 kommer att gå till historien som ett av de lugnare. (Varit med på motsatsen också). Styrelsen i sin helhet med Fredric Swan som ordförande omvaldes förutom att Gustav Johansson (mer känd som ryttare, uppfödare och domare på varmblodssidan) gick in på en vakant plats. Känns som den här församlingen vill berika verksamheten med lite nytt tänk och andra ögon. Bra! Årets uppfödarpris gick till Karin Lewin, hingstägare och framgångsrik ridponnyuppfödare sedan många år tillbaka. Lika glad och stolt över sitt pris som jag över barn och barnbarn. Avel som avel.

Hade vi inte haft så bråttom hem (resten av familjen förväntade sig pizza) kunde vi också fått ett pris, rosett i efterskott för Bonnies (Fix Julies) upphöjning till Elit. Rosetten kommer på posten. Det har Marie Andersson, föreningens sekreterare, lovat. Vi får se, annars tänker jag inte klaga högljutt. Vet av egen erfarenhet hur mycket ideellt arbete som läggs ner i föreningslivet. Att hålla igång en avelsförening på riksnivå med allt vad det innebär klarar bara eldsjälar. /AINA

Ebba är en tjej med alla hästar hemma 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s