Lurad på konfekten men inte Winston

Ebba var nöjd med Mary efter säsongsdebuten.

Du har spanat in ditt favoritgodis och sträcker fram handen. Precis då rycker någon undan skålen.  På skämt men ändå så snopet. Alla känner väl igen sig i den situationen.

Det var just det  Ebba upplevde i lördags. Känslan alltså.  Sara, Ebba och Olivia, en kompis från Falbygdens hästsportförening, tävlade  lagdressyr i Vänersborg. Sara och  Fridolf red LA. Ebba startade Mary i LB istället för Wille, som hon lånade ut till Olivia. Det var Marys första tävling sedan uppehållet i väntan på en annan sadel, som passade henne bättre än den gamla. Nystarten gick över för väntan. Mary låg trea, när klassens sista startande ridit klart. Ebba plockade ut sin ponny ur transporten inför prisutdelning. På dressyrbanan dök det då upp  ett efteranmält ekipage, som av någon anledning fått löfte om starta sist mot normalt först. Hur det gick? Ja, det har ni väl räknat ut. Det var klassens vinnare. Ebba och Mary ramlade utanför placering, lurade på konfekten.

Snopet, så klart. Just då. I efterhand vägde  den positiva upplevelsen över. Mary hade presterat bra och det gick bättre än väntat för laget. Fridolf gick jättebra på framridningen men inne på tävlingsbanan tog bensinen slut. Snopet det också förstås men det kommer en tävlingsdag  när allt stämmer. Det vet Sara.

I går på pingstdagen var det Winstons  födelsedag. Tur att Ebba håller ordning på hästarnas bemärkelsedagar. Annars hade vi missat att Bonnies förstfödda fyllde 15 år. Grattis Winston, en dag för sent. Grattis vår lilla  glädjespridare,  glad, pigg och som alltid lite oberäknelig. Ja, oberäknelig, det har Winston varit  från sin första dag. I motsats till sina yngre syskon, som alla är födda på natten, kom han till världen på eftermiddagen ute i hagen. Ingen av oss var i närheten men en granne, som körde på vägen, såg vad som precis hade inträffat, stannade bilen, sprang in i hagen och drog fölet ur fostersäcken. Tack och lov för den livräddande insatsen. Tack och lov för att vi har Fix Winston!/AINA

B Capriole och Winston busar i hagen.

Winston älskar att busa runt med Ebba som omväxling till dressyrarbetet.

En busig Winston på ärevarvet. Foto:Marie Wickström(Tusen tack för att du är snäll och skickar bilder)

 

 

Annonser

Ditt och datt

Så här såg det ut förra året när stallkatten Simon hade vårkänslor, och rullar runt i pälsen som trillar i stora drivor från Bonny.

Han brukade dyka upp sena kvällar när jag kom från jobbet; förväntade sig lite smek och kel. Så där höll vi på i flera år tills han fick ultimatum: Du får stanna här på ett villkor,   du måste först genomgå en operation.  Medger, det låter hemskt.

Var den svarte hörde hemma är inte klarlagt men vi hade våra misstankar. Vi frågade faktiskt grannen innan planen genomfördes. Efter besöket hos veterinären försvann Katten, han gick under det namnet hela livet. Det var ju retligt, speciellt för Annika som hade betalt ingreppet. Hon ville ha en stallkatt. Till vår förvåning kom Katten tillbaka efter en vecka. Någon i familjen förmodade att den nyopererade gått omkring och lämnat återbud till hågade partner. Sedan dess blev Katten oss trogen i många år. En klok, sympatisk katt, som lämnade ett stort tomrum efter sig, när han på ålderns höst  blev offer för trafikdöden, kanske på grund av nersatt hörsel.

Skulle vi ha en ny stallkatt? Vi var väl inte helt överens inom familjen. Sommaren därpå tingade Annika två kattungar, Simon och Tobbe, som flyttade hem till oss i stallet. Två kompisar som roade oss och varandra, så länge det varade. Tobbe gick samma öde till mötes som Katten. Simon fick en ny kompis Charlie. Tyvärr. Historien upprepades, numera är Simon ensam katt här. Även han har vunnit våra hjärtan. Simon  är sällskaplig och klok. Vet att han får beröm om han fångar en mus. Och bannor  om bytet är en liten rar fågel. Häromdagen kunde han inte motstå frestelsen. Jag rusade efter, skällde och gormade. Simon smet undan, gjorde processen kort. Strax efteråt kom han tillbaka  och snodde extra kärvänligt runt mina ben som ett olydigt barn som vill ställa allt till rätta.

Från  hästfronten finns inte så mycket rapportera. Eller jo. Bonnie och Estelle har fått ta  gräshagen i besittning igen efter vintern. Det är full race dit men när det börjar mörkna kommer de gärna  in i stallet. För ponnyerna  i Sätuna väntar en tävlingsfri helg. Chauffören, det vill säga Hillevi,  har åkt  till Gotland på födelsedagskalas och då får ryttarna stanna hemma.

Roligaste nyheten spar vi till sist. Lisa Albertsson som tidigare red vår Mary, har nu  fått sin egen efterlängtade My Mary, ett svart stoföl. Stort grattis från Team Fix.

Det här var lite om ditt och datt men mest om katt./Aina

Lisa Albertssons fina lilla sto My Mary MG, med sin mamma Harriet”Humlan”