Grönt är skönt

 

Ibland duggar de tätt. Nej, inte de just nu efterlängtade regnskurarna utan roliga firartillfällen. Vet knappt var jag ska börja. Hela juni har varit en firarmånad med kulmen under den gångna veckan.

Råkar man dessutom som Annika fylla år på midsommardagen, då blir det kalas för familjen. Extra roligt att Hillevi och Sara landade lagom till grillfesten i Kuragården. Som extra grädde på den superläckra jordgubbstårtan kungjorde Avelsföreningen Svensk Ridponny samma dag att Valdo RP 150  uppfyllde kriterierna för Elithingst. Och vem stod i stallet hemma hos oss i Varberg som tillfällig gäst om inte Fix Williams, vår Valdoavkomma, tillsammans med Saras Fridde. Wille är först och främst en gudomligt snäll ponny men han har nog faktiskt bidragit till någon av Valdos elitppoäng. Som treåring var han näst bästa hopponny på championatet. Att han senare i livet mest tävlats i dressyr är en annan historia.

Hillevi åkte hem till Sätuna redan förra söndagen men Sara stannade kvar med sina ponnyer. Hon och Annika hade ett nära mål i sikte – grönt kort. Annika som handledare.  Sara som fyllde 13 år  i februari är nu gammal nog att stå på egna ben som tävlingsryttare ryttare och kan inte längre förlita sig på mammas gröna kort, ridsportens körkort. Den här veckan har det pluggats tävlingsreglemente inför examen i torsdags för vår halländska ridsportkonsulent  Karin Nylander. Sara klarade provet galant, alla rätt. Allt annat än just alla rätt hade varit ett nederlag för handledaren och eleven av en speciell orsak. Storasyster Ebba klarade provet felfritt.

Denna viktiga händelse firades med delikat lunch på Joels Brygga i Träslövsläge. Då hade Hillevi anlänt för att hämta hem sin yngsta dotter. En rolig poäng i sammanhanget är att Stina Ekman, restaurangens delägare, var Hillevi hopptränare en gång i världen.

Sara och Hillevi på Joels brygga efter avklarat grönt kort.

För att fortsatta på firartemat hann Annika åka och gratulera sin och syskonens enda kusin Madelaine som fyllde 40 år samma dag. Däremot missade vi att säga grattis i förväg till ett annat av torsdagens födelsedagsbarn, Anne Albertsson.  Sara tränade sin ponnyer i onsdags på dressyrbanan hemma hos Anne  på Marila gård. Och igår? Ja, då var det kalas igen. Karl, Ebbas och Saras kusin, fyllde 19 år i tisdags men firade på fredagen.

Grönt är skönt. Det tycker våra hästar också. Nu vill vi ha regn. Så blir vi och de ännu gladare./Aina.

Willes pappa Valdo

Annonser

Blandad kompott

När min mormor hyrde ut till sommargäster från Borås flyttade den bofasta familjen till källaren. Hemma hos oss är källaren inget hälsosamt alternativ. Hellre skulle jag sova under bar himmel.

Under den gånga helgen hade vi fem nattgäster från Västra Götaland. Ingen behövde sova i källaren. För gästande tvåbenta (barn och barnbarn) utan stora anspråk finns det  utrymme inomhus. De fyrbenta gästerna inkvarterades i stallet medan Bonnie och Estelle tillbringade två nätter utomhus. Jag vet. Hästar i allmänhet är ute dygnet runt under den ljusa årstiden. Nu är det så att vi bor vid en starkt trafikerad väg. Då känns stallet som tryggare än hagen. Det verkade förstås som Bonnie och Estelle fick smak för det nattliga utelivet. Jag fick böna och be länge innan de behagade komma, när jag skulle ta in dem i söndags kväll.

Helgvädret bjöd på sol och däremellan spridda skurar. Ganska idealiskt tävlingsväder jämfört hur det varit tidigare denna stekheta försommar. För tävlats har det under helgen, här och där. Ebba och Sara startade  Winston respektive Fridolf i nationella klasser i Båstad. Hur det gick har vi redan glömt. Men lärorikt var det.  För oss som vet hur lång vägen från ruta noll varit för de här två ponnyerna och deras ryttare  är det ett under se dem på en nationell tävlingsbana. Ett under lika stort som att det svenska landslaget tog sig till VM i fotboll. Överdriver jag? Nej, tror inte det.

Mellan varven i Båstad hann vi  kolla andra ekipage, både hopp- och dressyr. Lärorikt det också Grattis säger vi till vår lokala tränare i Varberg, Stefan Jansson, som vann en Intermediaire kür med  egna uppfödningen Locatelli. Grattis säger vi även till Ebbas och Saras tålmodiga hemmatränare, Annelie Borgh, tvåa i Intermediaire II i Vansbro med Royal Salute.  En häst som gjort sig känd för gott uppförande även utanför tävlingsbanan, https://www.hippson.se/hippson-tv/hasten-som-kissar-mitt-i-prick.htm.

På Olsegårdens RK:s tävlingar red  Anna Olofsson hem blågula rosetten i Lätt C med Cumaro e RP Capriole medan dottern Evelina fixade gul rosett med Kiraya e RP Veronas Bo-Gi. Alltid roligt när det går bra för Fix Felicias ättlingar./Aina

Drömma kan man alltid

Önskedrömmar, dagdrömmar, sanndrömmar, vaniljdrömmar, mardrömmar…. Tänk vad många drömmar det finns. Jag drömmer inte så ofta men det händer. Håll i er!

Det är säkert minst 30 år sedan jag satt på en hästrygg. Ändå befann jag mig på en hopptävling med två hästar, Tessie och en avkomma till henne. Nej, det var inte Felicia utan en för mig okänd häst. Jag hade anmält mig till start på båda hästarna. Hur skulle jag ta mig ur denna knipa? Stryka oss, nej nej. Funderade på att be någon orädd ryttare rida. Eller kravla upp i sadeln och försöka hålla sig kvar. Här vaknade jag och jag drog en suck av lättnad. Det var en dröm. En mardröm? Eller kanske en önskedröm?Varför salig Tessie, mormorsmor till Team Fix tävlingsponnyer, dök upp i drömmen har jag ingen förklaring till. Och dessutom på en hopptävling.

Hur som helst. Medger att det varit klent med aktiviteten i dagboken här länge nu,men det beror inte på att vi ägnar åt oss dagdrömmar. Snarare full fart hela tiden med studentexamen i helgen. Äldsta barnbarnet Karl, Ebbas och Saras kusin, slutade gymnasiet och det gjorde även vår biodlarkompis Tor. Sätunafamiljen kom till utsläppet i fredags eftermiddag och åkte hem igen lördag förmiddag. Pappa Johan hann plasta ensilaget innan kvällen och övriga familjen badade ponnyer inför söndagens lagtävling. Ingen önskedröm för laget från Falbygdens hästsportförening resultatmässigt. Men en eloge för att laget trots motgångar genomförde serien med enbart tre ekipage.

I går kväll läste jag ett klokt inlägg på Facebook apropå en häst som knappast uppförde sig som en drömpålle i SM-finalen på Strömsholm. ”Alla tävlingar har sin vinst även om man inte står på pallen.” Man samlar på sig erfarenhet inför framtiden av det som gick mindre bra och kan glädja sig åt det som fungerade. Det tror jag, som inte ens kom till start i drömmen.  Om inte annat kan man passa på att umgås och fika med sina tävlingskompisar./Aina