Ett under har skett – eller två.

När juldagsmorgon glimmar, jag vill stallet gå. Nej, hon sa inte riktigt så. Men närapå.

Till Hajvägen kom det dubbla tomtar i år.

Det kom långväga gäster på julafton. Familjen Silberg från Sätuna firade jul här hos oss. Innan vi åkte till familjen Karlbom i Läjet för att äta julmat,  hjälpte Ebba mig att ta in Bonnie och Estelle. Samtidigt erbjöd hon sig att fodra nästa morgon. Jaja, tänkte jag, vi får väl se vem som vaknar först.

Undrar vem som blev mest förvånad över undret i stallet på juldagsmorgonen, hästarna eller jag, som vaknade av att någon gläntade på sovrumsdörren vid halvniotiden. Dags för stallet, konstaterade jag och tassade in till Ebba, som låg och läste. -Bonnie och Estelle är ute och jag har mockat, berättade hon. Det visade sig att Ebba satt telefonen på ringning klockan sju och gått ut i stallet.

I motsatt till Bonnie och Estelle är hästarna i Sätuna vana vid tidig frukost. Familjen Silberg åkte hem redan på juldagen och på annandagen var Sara den morgontidiga i stallet. Skyndade sig att rida Fridolf och Wille inför dagens planerade utflykt till skidbacken i Falköping tillsammans med grannflickan Ellie. Men ack, det blev en utflykt med förhinder. Halsont och hög feber. Stackars Sara, som gillar att åka utför, tillbringade resten av dagen i tevesoffan under en filt. Dessbättre frisknade hon till ganska snabbt  och är nu i farten som vanligt.

Nästa under inträffade redan  i mellandagarna. Emma, som hälsar på våra hästar ett par gånger i veckan, har en hjälpsam pappa. Han kom för att fixa dörren till Estelles box, något som länge stått på min önskelista. Med hjälp av hemmavarande manfolk lyckades de greja den motsträviga dörren på nolltid. Jag, som av gammal vana tar i för kung och fosterland, åker nu baklänges i stallgången, när jag öppnar boxförren på morgonen. Så lätt går den. Det tackar jag för.

I kväll plockade Annika in hästarna tidigt. Vi vet vad som väntar på nyårsafton. The same procedure as every year. Okey, Bonnie och Estelle. Ni får lite extra hö senare ikväll, så att nyårsnatten inte blir alltför lång innan frukosten serveras.  Gott Nytt år!/Aina

I år kommer det att vara ett lite mer stillsamt fyrverkeri på torget i Varberg, till glädje för både hästar och hundar.

 

N

Annonser

¤¤¤GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR¤¤¤

Vi önskar alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. 2018 bjöd inte bara på välryktade ponnyer på tävling. Torkan gjorde att vi verkligen fick tänka till kring hästarnas utfodring. Tänk vad lyckliga vi blev över ett lass halm. Nu hoppas vi att 2019 kommer att bli lite lättsammare väderleksmässigt./Annika

Överraskningar, stora och små….

Bajs, ja.  Bajshumor? Knappast. Det som händer i vårt stall är på allvar. Eller hur, Estelle?

Jag hade mockat klart,  kört ut skottkärran och skulle lägga in ren halm i Estelles box. Det var då  jag slängde en blick mot den blå krubban, som till hälften var fylld med ett mörkbrunt innehåll. -Va, åt hon inte upp lucernen som hon fick som kvällsmat? Konstigt för morgonhavren har hon ju käkat upp, tänkte jag, innan jag gick i närkamp med det bruna, lucern och hö som vandrat ut sin rätta väg men på fel ställe. -Estelle, du vet väl att frukosten serveras genom luckan. Hur smart är det då att bajsa i mathon?

Överraskningar av den här sorten får man räkna med i ett stall. Värre än bajs i krubban är faktiskt motsatsen. En morgon utan inget bajs i boxhalmen. Då är det illa.

Jag kan för övrigt också rapportera om flera smakfullare överraskningar. Förra veckan kom det upp namntavlor på boxdörrarna, resultatet av Annikas pyssel vid datorn. På väggen under stallplaketterna från fornstora dagar hänger gröna girlanger med röda kulor. Inte nog med det. Den maffiga dörrkransen, återanvänd så klart, har inför julhelgen förärats gyllene  kastanjer bland det gröna. Skitsnyggt!

Om Team Fix i Sätuna hunnit julpynta i stallet vet jag inte. Förmodar att de har haft fullt upp med annat. I lördags anordnade  ungdomssektionen i Falbygdens Hästsportförening  sitt årliga jularrangemang med många festliga programpunkter. Bilderna på Facebook satte myror i huvudet på mormor i Varberg. Ryttare utklädda till tomtar på ponnyer med renhorn? Kunde det vara?  Jodå. Ett av ekipagen var förstås Ebba på Winston.  Och att Winston var den sötaste ponnyn av alla….  Det kom absolut inte som någon överraskning för oss i Team Fix./Aina.