Tina, var det du?

Ett lurv som Aina trodde var något Tina T glömt i förbifarten.

 

Bollar hittar vi  då och då i hagen. Inte så konstigt. Grannpojkarna på andra sidan staketet sparkar boll. Men en peruk…

En morgon för några  veckor sedan låg det en hög gråbrunt lurv på bänken utanför stallet. Aha, Annika har klippt Bonnie, tänkte jag. Vår åldermor, hon är  24 år,  fäller inte längre vinterpälsen så bra som yngre hästar. Mycket riktigt. I boxen stod Bonnie, nyfriserad. Vilken skillnad. Utan sin raggiga päls såg hon ut som den vackra ponny hon var i sin glans dagar. (Man borde kanske klippa sig.)

Någon dag senare grabbade jag tag i pälshögen på bänken för att slänga den i gödselkärran. Det var då jag upptäckte fyndet. Konfronterade Annika som berättade att Emma och hon plockat upp peruken i  hagen. Jag lät den ligga på bänken. Nu är den borta.  Någon har städat.  Eller? Alltså, det här gråbruna lurvet var misstänkt likt kalufsen på en känd äldre artist. Visst, jag medger, det låter osannolikt att Tina Turner skulle ha tappat peruken vid vägkanten utanför vår hage. Och att hon eller någon annan under nattens mörka timmar hämtat den från bänken utanför stallet. Någon som vet om Tina Turner eller hennes lookalike gästat våra trakter?

En nyklippt Bonny ser riktigt fin ut nu, och inte som en björn eller ett får.

Stänger avdelningen för fria fantasier. Här kommer en rapport från Team Fix i Sätuna  om hur det går för vår Estelle. Ebba har kravlat upp i sadeln mer än en gång utan protester från Stellas sida. Mera läskigt var det när vår treåring träffade på en flock nötkreatur under en promenad med Hillevi på  Bygdegårdsrundan. En ny men nyttig erfarenhet.  /Aina

Estelle med Ebba i sadel.

Annonser

Bättre sent än…

Tårtan från Sikta på Johnssons gård som serverades i lördags med anledning av Sven- Arnes födelsedag, och besöket från Sätuna.

Inte en siffra rätt brukar man säga. Det stämmer inte här. Allra siffror var rätt utom månaden.  Att backa ett steg måste väl vara förlåtligt av en person som försöker dra ut på våren i det längsta.

När Hillevi och jag pratades vid i telefon senast, det måste ha varit i tisdags, upplyste  jag henne om att Estelle skulle fylla tre år dagen därpå. Någon timme efteråt slog mig tanken. Det är ju faktiskt maj månad nu. Vår treåring föddes 2016.04.15 – en glad dag mitt i april, som firades med tårta.

Om vi råkade glida förbi Estelles treårsdag i det tysta  tog vi skadan igen i lördags då Annika bjöd på tårtkalas. Sambon Sven-Arne fyllde år. Hillevi och Sara kom på en blixtvisit för att hämta Estelle, som så smått ska få testa hur det känns med en ryttare på ryggen. Det var alltså läge att dra ihop även övriga familjen till en tidig eftermiddagsfika. På distans gladdes vid med Ebba som fanns i Töreboda som lagledare för ponnydressyrlaget från Falköping/Hjo, trea nu i andra omgången efter den inledande segern för två veckor sedan.

Det som oroade oss i Team Fix en aning var den förestående lastningen av Estelle och den 20 mil långa resan till Sätuna. Vår lilla Stella hade hittills bara åkt någon mil vid enstaka tillfällen till sommarbete eller  tandläkaren efter att motvilligt gått på trailern. Den här gången gick det förvånansvärt lätt. När jag tittade ut genom fönstret, håller mig helst på avstånd, såg jag Hillevi stänga översta luckan på transporten. Estelle stod redan inne lugn och stilla. Annika behövde inte sätta sin plan i verket; att åka med några mil för att vid behov kunna ingripa och sedan hoppa av vid en närbelägen station för tågtransport hem. Nu var Sara med och det kändes tryggt.

Estelle gjorde sig snabbt hemmastadd med äldre syskon som sällskap. Men allra mest gillar hon tvåbenta.  -Hon är lite som en knähund, enligt Hillevi. En knähund med bestämd vilja. Det ger sig när hon är mogen för uppsutten träning. Team Fix har ingen brådska med varken det en eller det andra. Förresten grattis Estelle – en månad för sent. /Aina

Givetvis firade vi med prinsesstårta när Estelle kom till världen för tre år sedan och en månad. Det gäller att passa på att fira så fort tillfälle ges.

Välkommen sköna maj?

Finaste laget tog hem segern i div I med Ebba som stolt lagledare som ledde ärevarvet i galopp.

Redan maj. Kan inte förstå varför våren har så bråttom. För min del hade april gärna fått vara längre. Maj för den delen också. Vet hur det blir. Swish, så är det juni.

Bästa årstiden är våren. Därför vill man ta till vara varje ögonblick, helst bara njuta. Samtidigt är det massor  som ska fixas, ute och inne. Gäller även Team Fix. Förstår hur det känts för Annika, som tvingats hålla sig lugn efter en seg lunginflammation. Nu är hon äntligen på benen, varvar pappersexercis med trädgårdsjobb och inhopp i stallet. En kväll vågade jag knappt steppa in i sadelkammaren för att fylla Simons matskål. Inte van vid att där är så välstädat. Tänk om jag hade det lika städat och fint i mitt skafferi!

Våren är tävlingstid. Det krävs tid och engagemang för att arrangera tävlingar, före, under själva tävlingen och efteråt. Jonstaka ridklubb, där Annika är mycket mer aktiv än jag, har sin årliga dressyrtävling på Kristi Himmelsfärdsdag 30 maj. Falbygdens hästsportsförening, där resten av Team Fix huserar, avverkade lagdressyr för division 2 under förra helgen med Hillevi som tävlingsledare. Vad det innebär, vet bara de som själva haft det uppdraget. Till exempel att hitta någon som kan svara på svåra frågor om tillåten utrustning. Eller få tag i en ersättare för den ordinarie i kafeterian, som vaknat magsjuk någon morgon innan. Det sistnämnda problemet löste Hillevi  genom att kalla in sin frisör. Snacka om lojala vänner.

Alltså fullt ös från morgon till kväll för den kvinnliga delen av familjen Silberg. Ebba debuterade som lagledare. Sara hämtade protokoll, räknade och hoppade även in tillfälligt som skrivare. Tilläggas kan att dagen slutade i dur för arrangören. Det sammansatta laget med ryttare från Falbygden och Hjo vann premiären överlägset. Under ärevarvet till fots galopperade Ebba med hemmaklubbens fana i spetsen för sitt lag. Tur att hon har bra flås!/Aina

Nyskurat golv i sadelkammaren