En vanlig tisdagskväll

En sån karamell! På en tisdagskväll dessutom. Team Fix segrare. Den sensationen suger vi länge på.

Ringde Hillevi framåt kvällningen i tisdags. Jag ville bara prata lite. -Vi är ute och åker en sväng, Ebba och jag. Jaha, tänkte jag. Mor och dotter på en shopping tur till Skövde eller Falköping. Så var det inget mer med det tills jag hörde: -Ser du någon skylt där står Linköping? -Sa du Linköping? Och det kallar du en liten sväng, skrek jag. Då kröp det fram. Tävlingsresa. En tisdagskväll. Sånt händer sommartid. I trailern fanns både Wille och Winston. Anmälda till start i samma klass LA:1P, läste jag när jag efter avslutat samtal letat fram tävlingen hos Heda Ridklubb i Equipe.

Något senare skickar Hillevi en gemensam ledtråd till Annika och mormor. Förutom de individuella starterna ställer Team Fix upp i en lagtävling med Ebba som ensam lagryttare på två ponnyer, dessutom i en svårare klass än sina två lagkonkurrenter. För min del varvade jag Allsång på Skansen med täta sittningar framför  datorn. -Varför dröjer Willes resultat? (Ebba startade honom först av alla i klassen.) Har det hänt något? Långt om länge tickade resultatlistan på Equipe igång. Ebba och Wille i ledning. Men ni vet ju. Aldrig ropa hej förrän sista medtävlaren är i mål. Nu var det bara Ebba och Winston kvar. Skulle hon lyckas hålla det lilla kvicksilvret på mattan. Jodå. Tvåa slagen av lillebror med några hundradels procent. Som grädde på moset lagseger till Team Fix. En sån kväll går hemresan lätt. Någon gång efter midnatt svängde mamma in på gårdsplan hemma i Sätuna och några timmar senare åkte Ebba till tillfälliga sommarjobbet hos Charkman i Skara.

Så himla roligt med denna fullträff för Ebba som om några dagar lämnar sina ponnyer hemma för äventyr i stora världen. Så roligt för mamma Hillevi, den ständiga chauffören. Så roligt för lillasyster  Sara, som emellanåt rider Wille och Winston på hemmaplan och som denna tisdagskväll höll stenkoll på Equipe med täta rapporter till pappa Johan.  Vi alla i Team Fix gläds med Ebba./AINA

 

 

 

Annonser

Vill du plocka körsbär?

 

Ärligt talat. Visst samlar du på något?  Det är många tusen år sedan mänskligheten lämnade samlarstadiet, då vi livnärde oss på vad vi hittade i naturen.  Ändå bor det en samlare i de flesta av oss.

Bonnie samlar på mat (reservkilon) inför, som hon tror, långa, magra vintrar. Ständigt tuggande på gräs eller ännu hellre körsbär, som fåglarna tappat på marken. Jag missunnar henne inte våra små vildkörsbär om hon bara spottade ut kärnorna. Det gör hon inte. Körsbärskärnor i en hästmage sätter stopp i maskineriet. Vi upplevde en sån incident för ett par veckor. Då var det nog bigarråerna som spökade. Bonnie blev loj och bajsade inte som hon brukar. Efter  en rejäl kur med loppfrön repade hon sig. Nu samlar jag körsbär innan Bonnie får gå ut i hagen. Samlar bajs gör jag också, i hagen och i stallet. Fyra rejäla högar i boxen på morgonen och jag är nöjd.

Bonnies dotter, Estelle, samlar på vuxenpoäng med Ebba i sadeln. Till en början var det lite si och så med gas och broms. Då tog de hjälp av mamma Hillevi på storebror Winston som draglok. Vad hände? Plötsligt hör mamma hur en flinande Ebba susar förbi på en galopperande och däremellan småbockande Estelle. Efter denna smått skräckfyllda ridtur har vår treåring gjort nya framsteg. Det går åt rätt håll, minsann.

Något som vi alla samlar på är roliga minnen, milstolpar i livet. En ovanlig födelsedag eller ja, vad helst som helst, kanske ett bad eller en ridtur i solnedgången en ljummen sommarkväll. Ett bröllop slår förstås det mesta. Anne Albertsson, vår kompis på Marila gård där Bonnie och Estelle gick på sommarbete några somrar, samlar minnespärlor på rad just nu. För någon månad sedan stod dottern Ida brud och i lördags var det Lisas tur. Annika och sambon Sven-Arne var gäster när Lisa sa ja till sin Victor i Borlunda kyrka nära Eslöv. Ett sagolikt bröllop i klass med att plocka körsbär, stora, söta körsbär, en vacker sommardag. Eller natt./Aina

Här är några filmsnutta på när Ebba rider Estelle

Körsbärsträdet i full blom under våren, och nu är körsbären ett minne blott efter ett besök av en starflock i veckan som gick.

Flygfärdiga

Vi fortsätter på flygtemat, flyger hit och dit med flygfärdiga ungar. Det har varit mycket sånt på sistone.

Sara slutade sjuan med avslutning på torsdagen 13 juni. Nyanlända mormor och morfar fångade upp barnbarnet i Falköping för hemfärd till Sätuna. Storasyster Ebba fixade något med klasskompisarna  inför morgondagens studentexamen och mamma Hillevi hade stämt träff med chauffören, som skulle köra de nykläckta efter utspringet på torget. Hemma konstaterar Sara att hon saknar nyckel. Men vad gör det? Solen skiner och vi häver oss i de nya utemöblerna på altanen tills Hillevi dyker upp.

Fredagen börjar vråltidigt för Ebba som får skjuts till champagnefrukosten av mamma. Därefter högtidlig avslutning på Ållebergsgymnasiet med föräldrar och syskon på plats. Vid det laget har ytterligare en del av släkten från Varberg samlats bland gratulanterna på torget. Medan studenterna åker runt i staden skyndar team Fix med flera hem till Sätuna för att förbereda kvällens tacos. -Har vi ätit tacos var eviga fredag i många år, så ska vi göra det på min student också, klargjorde Ebba, när menyn kom på tal.

Lördag var en mellandag före söndagens bal. Flertalet av de  långväga gästerna bröt upp. Först åkte Sven-Arne och morfar iväg. Kram och hejdå. När Tommy med familj hängde på husvagnen för avfärd, slog mig tanken. Var är nyckeln till vår bil? Ringde morfar. -Nyckeln? -Ojdå! -Hur långt har ni hunnit? -Fristad. Vänd om, Johan möter er! Lärdom av detta nyckeldrama. Åk inte på långresa utan en extra nyckel till bilen. Efter lunchen, (rester från gårdagens tacosbuffé) tog Annika bilder på hästar och ryttare. Mellan varven pustade vi ut på altanen. Stundtals satt jag där ensam, helt uppslukad av de många tornsvalornas hisnande uppvisning högt upp i det blå. Många flygfärdiga ungar i det gänget.

Söndagen ägnades åt Ebbas förberedelser inför kvällens studentbal på Mösseberg. När de festklädda gästerna poserat på den röda mattan sa vi hejdå till Johan. Efter ett litet missförstånd om i vilken bil min packning låg,kunde den grå SAABEN rulla mot Varberg.

Inta bara Ebba och årets kull av tornsvalor är flygfärdiga. Häromdagen skickade Hillevi en film där Ebba rider Estelle i trav utan lina. Att en treårig unghäst låter sig styras runt på en ridbana under ryttare – det är väl ett bevis på mognad? Vilket mål Ebba har för sin flygfärd – den nyheten spar vi till ett annat tillfälle./Aina