Nu är han där – igen

Grattis Ebba och Winston till DM-bronset, Foto: Sara Silberg

Många är det. Kan inte hålla ordning på alla. Nu har även Ebba och Fix Winston gjort det. Vunnit brons på ett mästerskap, alltså.

Medlemmarna i Team Fix har flaxat runt lite varstans under den gångna helgen. Annika satt fast i en leråker hos Strömma Farmlodge. Ett öde som hon delade med de flesta bilburna besökarna på matdagarna i Tvååker med den skillnaden att besöket för hennes del  var ett uppdrag i jobbet på HN. Morfar och jag hade åkt till Arboga i Västmanland för att delta i ett skoljubileum. Hillevi, Ebba och Sara med Winston och Fridolf i transporten drog till Alingsås och DM i dressyr (Västergötlands ridsportdistrikt).

Morfar och jag startade vår utflykt redan på torsdagen med övernattning i Sätuna. Vi hann fram i tid så att jag kunde hänga med på träningen hos Anneli Borgh i Källby. Jag visste att Winston hittat sitt gamla jag igen, men att han var SÅ bra, det var en överraskning.  Och inte bara för mig, tror jag. Även Anneli verkade förvånad.

Man vinner guld och tar silver eller brons. Jag vet det, men den här gången handlar det om en seger oavsett valören. För ett år sedan var söndagens bronsmedalj lika avlägsen som månen. Vägen dit har varit lång, snårig, påfrestande och oviss för de inblandade, Winston själv, Ebba och mamma Hillevi. Förra vårens starter i nationell klass gick inte riktigt enligt planen och på försommaren visade Winston tydligt att något var fel. Men vad, det var till en början inte helt lätt att sätta fingret på. Det blev en lång viloperiod samt byte av sadel och flera resor till sadelmakaren Kristin Krantz i Mjölby, som stoppade om den nya sadeln allt efter det att Winston återfick sin muskulatur. Under vintern och våren har Ebba tålmodigt och noggrant följt träningsprogrammet för att bygga upp ponnyns muskler och kondition igen.

Nej, Winston gick inte lika superbra i söndags som på träningen i torsdags men tillräckligt bra för en bronsplats bland de tolv ekipage som gjorde upp om DM-medaljerna. Stallkompisen, Saras Fridolf, brallade bort åtskilliga poäng i galoppen och även Winston upplevde stundtals miljön i ridhuset som hotfull. Men ändå. Drygt 68 procent i Lätt A1P, det är mer än godkänt. -Nu är han på banan igen, konstaterade en glad Ebba på söndagskvällen, efter det att hon och Sara i det begynnande höstmörkret ridit Mary och William på de omgivande grusvägarna.  Dagen till ära hade pappa Johan monterat lampor i belysningen  runt ridbanan. Skönt att som omväxling till ridning på mörka vägar kunna rida några av veckans träningspass på en upplyst ridbana. Se, det var en ljus söndag!

Nu är jag hemma igen och tar hand om Bonnie. ”Fridolf är bäst”, skrev Sara i somras på den vita tavlan i vårt stall. Ja, Fridolf är bäst. Han också! Vem kunde för ett år sedan tro, att den lilla busen skulle kunna starta Lätt A nu?/Aina

 

Annonser

Grattis X två

Sara och Fridolf

-Idag skulle jag inte rida fel väg. Det var mitt mål, berättade Sara när hon ringde efter lördagens Lätt A4-debut med Fridolf i Ulricehamn.

Det målet klarade Sara galant. Inga större missar och med marginalen på deras sida blev en det en blågul rosett för ekipaget.

Rätt väg och de trasiga turstrumporna på, då går det bra. Lätt A4 är det svåraste programmet en kategori B-ryttare rider. Många krumelurer att komma ihåg.  Värdefull erfarenhet att ha i bagaget, när det är dags för någon av stallets D-ponnyer.

Grattis säger vi även till mamma Hillevi, som fyller år idag. Den läsvärda presenten kommer som vanligt i postlådan varannan vecka. /Aina

Hillevi tar sig en svängom med en av de röda männen på Johans 50-årsklas.

Det gjorde vi bra, Peder och jag

Va? Hon var ju inte ens där. Är det så ni tänker, när jag nu utnämner mej som en i det vinnande teamet runt EM-segrarna Peder Fredricson och All In?

Noggranna förberedelser ingår i framgångskonceptet. Det har jag förstått. För min del gick jag ”all in” i EM-förberedelserna vid midsommartid.  Det fanns inget annat val än de svenska färgerna, när penséerna i stallets fönsterlådor skulle bytas mot sommarblommor.  Inhandlade fyra plantor knallblå hänglobelia och två petunior i en något ljusare blå nyans till halva priset hos Träslövs Trädgård. Den blå växligheten fick sällskap av gul tagetes, som Annika dragit upp från fröstadiet. Vi är många som är delaktiga i helgens blågula framgång på Ullevi.

Till skillnad från övriga i Team Fix har jag följt EM från hemmaplan, lyssnat på radion och läst Tidningen Ridsports webb. Annika och kompisarna i Jonstaka Ridklubb har från läktarplats njutit och inspirerats av dressyren, hejat fram det svenska bronslaget och förundrats över Therese Nilshagens genombrott på hingsten Dante Veltino. Sätuna-gänget satsade på Falsterbo och tänkte avstå från Göteborg men ändrade sig.  På Falbygdens dressyrtävling för ridhästar helgen före EM, där trion Silberg plus Annika var funktionärer, vann Ebba två biljetter till lördagens hoppklass (för yngre ryttare) på Ullevi. Själv kunde hon inte utnyttja biljetterna; Ebba hade lovat att ta hand om hästar och hundar hemma hos bortresta goda vänner. Istället åkte mamma Hillevi och Sara till Göteborg.

Nu finns det faktiskt fler med turen på sin sida i denna story. Hitresta Kicki Linnell från Portugal och dottern Frida från Nossebro vann i en tävling på EM två biljetter till söndagens höjdpunkt. Vinnarna hade förhinder och överlät biljetterna till Annika som lät dem gå vidare till Hillevi och Ebba, som förunnades att uppleva denna svensk ridsports historiska seger på plats.

Jag då? Jo, jag sprang mellan teven och köksradion; vågade inte titta när Peder och All in hoppade utan lyssnade på Christian Olssons och Maria Gretzers redan nu klassiska referat. Oj, oj, oj, så nervöst. Så gott att sedan slå sig ner i gröna fåtöljen framför teven och se den svenska flaggan hissas mot en klarblå himmel. I vanliga fall är jag inte mycket för nationalism och nationsgränser men i sådana här sammanhang blir jag hur blågul som helst. Då är vi alla segrare. Tack alla! Tack Peder och All In!/Aina

Per Johansson från Varberg, och pappa till syskonen Ingvarsson med Robin i spetsen  åkte med Fredrik Persson som groom

Ingen flaggdag (än) men grattis Estelle

Jag är nattuggla av födsel och ohejdad vana, skulle jag tro. Lättja och bristande självdisciplin har ytterligare bidragit till lakansskräcken (Hillevis benämning på mina sena nattvanor).

Natten som gick lyssnade jag på några nattpratare i P4 medan jag diskade det sista efter middag, sockerkaksbak och kvällsmat. Programledarna yrade om att hissa flaggan på grund av dagens namn men konstaterade att än är inte 15 augusti officiell flaggdag. Då vaknade jag till. Estelle och Stella har namnsdag. Tänkte ändå skriva om det här lilla underverket, som varken bits eller sparkas. Nu har hon även slutat dia. Nej, inte prinsessan med samma namn som vår ettåring utan Team Fix Estelle eller Stella som Ebba kallar henne. Stella låter rart, så vem vet, vi andra kanske hänger på Ebbas smeknamn.

Ja, det är knappt så att man vill tala om det, men det har liksom inte fungerat att skilja av Estelle från hennes mamma förrän för någon vecka sedan. Efter sommarbete på Marila gård tillsammans med halvblodsstoet Fame och hennes årsföl Fleetwood har Bonnie flyttat hem till oss, medan Estelle stannade kvar för att lära sig vara utan mamma. De första dagarna gnäggade Bonnie hjärtskärande efter sin dotter. Lite vemodigt att lyssna till eftersom Estelle är vårt 22-åriga ridponnystos sista föl. 

Estelle gillade förstås inte heller skilsmässan men nu har även hon accepterat faktum. Hon trivs med Fleetwood och hans mamma, saknade dem högljutt när hon lämnades i stallet medan mor och son åkte iväg på söndagens fölvisning. Till skillnad mot ett år äldre Estelle är Fleetwood redan en mogen kille, som uppför sig väl även i offentliga sammanhang. Team Fix säger grattis till vår Stella på namnsdagen och grattis till att du äntligen lämnat småbarnsstadiet. Välkommen hem till mamma Bonnie och oss, när det är dags./Aina   

Det var ett tag sedan

Vad händer vid frukostbordet? När jag öppnar det senaste numret av Ridsport, möts jag av en härlig bild på en vindrufsig Annika, vår äldsta dotter.  I varje nummer presenteras en av tidningens medarbetare och nu var det Annikas tur.

Inne i tidningen möts jag av hennes bilder på härliga ekipage från det stora dressyrmeetinget i Jönköping. Ja, vi var där. Vi har flaxat runt lite överallt, hemma och borta. Haft många gäster här i Varberg, inte minst Ebba och Sara inklusive Fix Mary och Fridolf. Vi har träffat gamla vänner på annan ort. Det har sannerligen varit fullt ös några veckor. Där har ni anledningen till vår frånvaro i dagboken.

Vad ska vi skriva om, frågade jag Annika. Skriv om Ebbas födelsedag! Mitt i allt fyllde Ebba 17 år.  Vi firade henne på plats och inte som för två år sedan. Då var vi (tre generationer Team Fix) på ponny-EM i Malmö och firade 15-årsdagen i efterhand. Som publik, tro inget annat om oss. Ett av många härliga minnen från Ebbas födelsedagar.

Den här gången smygstartade firandet med kräftskiva på lördagskvällen, kräftor fångade i Flian, tror den heter så, ån som rinner ut i Hornborjasjön. Rätta mej om jag har fel! Presenterna, då? Ingen tjuvstart där. Det höll lillasyster Sara styvt på. Alltså. På söndagsmorgonen, prick klockan åtta, tågade vi alla, sju personer, uppför trappan in i till en sovande? Ebba, skrålande ”Ja, må hon leva”.  Inte oväntat hade alla presenterna någon koppling till födelsedagsbarnets passion för hästar, namnskylt till Marys box, ridbyxor, lindor, bilder på ponnyerna (gissa från vem).

Efter en lång frukost var det dags för Annika och mej att dra vidare till Jönköping medan morfar och Sven-Arne åkte hem till Varberg. Om ni tror att Sätunafolket slog sig till ro, när gästerna lämnat, har ni fel. Nu skulle det bakas inför det fortsatta födelsedagsfirandet tillsammans med farmor Valborg och pappa Johans moster Britta. Mamma Hillevi har utlovat en bild på den fantastiska tårtan, som Ebba dekorerade. /AINA

Läs om Paulindas seger på Ridsports webb
Läs om ponnyerna i Jönköping på Ridsports webb

Hårt arbete lönar sig.

 

Igår var det en riktig arbetsdag för alla i Team Fix. Hemmaklubben (Falbygdens hästsportsförening) för Ebba och Sara hade lokal och regional ponnydressyr.

Aina och Annika var inkallade för diverse arbetsuppgifter. Aina hjälpte till i serveringen, Annika räknade, speakade och var överdomare. Som tur var inte samtidigt.

Ebba groomade ponnyer, medan Sara red och räknade.

Sara gjorde två fina ritter  som slutade strax utanför placering. I LA blev det lite trassel med en felridning. Men poängen räckte mer än väl till ett andra kval för nationell klass. Så nu blir det dags att börja träna bakdelsvändningar.

Ebba och Mary blev bokstavligen fångade av en stormvind. En lite spänd Mary hade en fin inledning med en 9:a i en travökning. Men i början av galoppen kom en rejäl vindpust som gjorde att det slamrade i ridhusportar, smattrade i avspärrningsband, och flaggspel. Det blev hel enkelt lite för mycket för Mary, och där försvann en placering. Men hon landade och fortsatte ritten med flera åttor i galoppen. Mary är mycket stadigare och starkare nu än i våras. Så det kommer att bli jättebra med  mer arbete./Annika

PS.Idag rullar en transport med Fridolf och Mary ner mot Varberg.DS