Som vanligt igen

-Var det inte det jag sa till dig. Makens kommentar, när Annika ringde och bad mig ta in hästarna lite tidigare. Ja, ni vet varför. Det är nyårsafton, eller var igår. Tidsperspektivet beror på när den här texten publiceras.

I lördags började teve sända Stjärnorna på slottet. Förste man ut var Peter Jöback, som berättade att den inspelning som sålt allra bäst är ”Jag kommer hem igen till jul”. Det fick mig att tänka på en annan stjärna, vår egen lilla Estelle. Hon kom hem exakt en vecka före jul efter att i ett halvår ha gått på bete och i lösdrift tillsammans med lekkompisar på Marila gård.

De första dagarna återförenad med mamma Bonnie var kanske inte så lattjo lajban för Stella, som fyller två år 2018. Bonnie markerade tydligt och ljudligt att ”kom inte nära”. Kanske ville hon säga att det där med en mjölkslick då och då som förr, det kan du glömma. Nu har allt återgått till det vanliga, de äter visserligen på var sin hötapp men under tystnad. Själv var jag lite nervös.  Skulle jag klara in- och utsläpp på egen hand? Annika hade varnat för att Estelle i uppjagat tillstånd rusar på utan att se sig för. Det gick bättre än väntat. Hon står still och väntar snällt när jag fäster och tar av grimskaftet. Uppför sig exemplariskt med andra ord.

Jag har lytt order. Plockat in mor och dotter något tidigare denna regniga nyårsafton. Bonnies dyblöta täcke hänger jag på tork i badrummet. I morgon är det nytt år. Önskar som vanligt våra läsare och samt oss själva, fyr- och tvåbenta, i Team Fix ett Gott Nytt år./Aina

Annonser

Två goda karameller

sexa

Ebba och Winston tog en sjätteplacering i förklassen i samband med finalen av Gothacupen som hölls i Skultorp

Dagens sötsak var att Ebba och Winston blev sexa i en förklass till tredje omgånge i Gothacupen. (Resultat).

I själva cupen var förväntningarna höga. Laget låg på en första plats efter de två första omgångarna. Ebba startade sist och hade stor press på sig. Hon fick ett nedslag precis som det bästa ekipaget i laget. Laget hamnade långt ner i resultatlistan. Lite besvikna men nöjda med sin insats packade de ihop och åkte hem. Men efter ett mobilsamtal fick de vända tillbaka. Laget hade lyckats bli trea i det sammanlagda resultatet. Så just nu är de och tar emot tredjepriset.

GRATTIS! Förhoppningsvis återkommer vi med en lagbild/Annika

20130602-182009.jpg

Lilla Mary och lite till

Ja, stor är hon inte vår lilla Mary. Men hon börjar bli riktigt naggande god.

Ja, stor är hon inte vår lilla Mary. Men hon börjar bli riktigt naggande god.

Ja igår var det dags för treårtest för vår minsting Mary e. Masterpiece rp 161. Hon är inte bara yngst i syskonskaran utan också kortast i rocken. 141 cm blev det officiella måttet som Helen Larsson mätte, och i motsats till sina syskon orkade hon inte ända fram till en utmärkelse.

Men vi är jättenöjda med henne och hon har utvecklats riktigt fint i vår. I vintras när vi började med henne ringde jag till Hillevi och beklagade mig över det lilla övevuxna russet. Det kändes sådär att behöva visa en sådan liten skrutt som knappt kunde gallopera offentligt. Men jag beslutade mig för att hon skall ha en ärlig chans på samma sätt som hennes syskon har fått.

Och det har gett resultat. Hon har utvecklats fint, och nu ser man att det man önskar finns i henne även om hon behöver växa i sig lite mer rent volym och styrkemässigt. Dessutom har vi på riktigt upptäckt vilken mysig liten ponny hon är. Mary älskar verkligen att bli ompysslad. När vi tvättade henne på kvällen inför treårstestet stod hon och bara njöt. Det var som om hon bara ville somna i Sven-Arnes armar. Han var ditkallad för att hålla ordning på en ovan ponny som skulle tvättas för första eller andra gången i sitt liv, men fick mer stå och hålla upp huvudet på henne för att hon nästan höll på att somna, och flätningen dagen efter var inga som helt problem, tom flätan i pannluggen fixade vi själva, och den brukar vara krånglig kan jag lova. Man brukar tom kunna få spader på Wille när man skall fläta pannluggen.

Resan ner till Hemanstorp Kör o RK:s anläggning startade inte bra. Vi hade ett däck på transporten som inte höll lufttrycket. Så vi fick hastigt och lustigt åka och låna Inger”Glader” Johanssons släp. Tack så mycket Inger, vad det är bra med goda grannar!

Väl framme i Stum mötte Sandra Senby upp, och hjälpte oss att visa Mary. Tack Sandra för allt arbete du lagt på henne i vår.

Vad blev resultatet då Jo i gångarter fick hon 987787 och i hoppningen fick hon 77.
Mary fik beröm för att hon är elegant, har ett vakert huvud bra resning och harmonisk sida, och hon bedömdes som utvecklingsbar.

Det var ju lite spännade att komma till en ny plats, och det märktes nog mest i hoppningen. Det var inte den självsäkra, och lilla spänstiga hopparen vi sett på träning. Hon blev lite spänd, och stod emot. Bitvis gick det bra, och bitvis var hon lite osäker. Men som domaren Magnus Dyrendal sa – Hon gjorde sitt jobb.

Med lite mer träning och erfarenhet tror jag att det sista lilla som saknades igår kommer att falla på plats även för Mary.

Även om man kan tycka att hon borde få vila efter detta så väntar lite träning under ryttare för Marys del. Den biten är eftersatt, och det är nu under sommarhalvåret vi hinner få hop det. Därför får hon ta det lite lugnt framåt höstkanten istället. Men givetvis måste vi vara lyhörda och ändra våra planer om vi märker att Mary behöver en paus i sin utbildning./Annika

Tidningen Ridsports webbreferat från treårstestet

PS. Nu har vi äntligen bestämt oss på vilken hingst vi skall satsa på för Bonnys del. Mina telefonsamtal till Aina och Hillevi satte fart på beslutsprocessen. Men först skall vi ta kontakt med hingstägaren och stämma av innan vi berättar det här. DS

Fix Mary

Sandra och Mary har verkligen funnit varandra, och om allt går som planerat skall Sandra hjälpa oss med lite ridning på Mary lite längre fram.

Fotosession med Sofie och Emma

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer några härliga bilder  på Wille och modell-Emma plåtade av duktiga Sofie Nilsson som tog så väl hand om honom när han var en ung liten ponny. Bilderna toga i slutet av mars som en skoluppgift på Ljud och Bildskolan i Varberg. Solen sken men det var fortfarande kaaaalt ute, så Emma fick göra en verkligt strong insats. Ni ser nog snön som skymtar förbi på några av bilderna. Jag gillar att Emmas och Willes hår går så fint ton i ton, och ni som har synpunkter på att Emma inte har någon hjälm på sig när hon sitter på hästen kan jag lugna med att jag höll honom i ett grimskaft som är bortredigerat.

Njut och dröm er bort med hjälp av Sofies fina bilder!

Tack Sofie för att vi fick förmånen att visa dina fina bilder här i dagboken. Hoppas du fick bra omdöme för dina bilder./Annika

Ebbas och Winstons LC-ritt

Nu får vi allt gå  tillbaka till ordningen och skriva lite mer om hästar här i dagboken. Till att börja vill vi ju gärna visa  de som är extra intresserade av Ebba och Winston deras gemensamma debut på tävlingsbanan som var på en dressyrtävling den 7:e april.

I LC:1 fick de en andraplacering, och idag är det tävlingsdebut på hoppbanan. Det är minst sagt nervöst eftersom tävlingen är utomhus och hindren är högre än det har varit på de träningstävlingar de varit med på tidigare.

Medan jag framåt eftermiddagen åker mot Fjärås för att döma första omgången av div III dressyr för ponnier. /Annika

och nu går det att se på film

Jag vågade inte fråga efter film tidigare idag.

Tänkte att det var nog Hillevi på tok för nervös och trött för att ha mäktat med. Speciellt när jag hade fått höra hur hon hade fått plumsa runt  i snön med en lagom uppspelt Winston innan Ebba kunde hoppa upp på hästryggen och rida fram.

Men när väl Ebba kom upp i sadeln gick allt fint. Så nästa gång åker nog longerlinan med. Då kan ponnyn får wimsa av sig utan att Hillevi behöver gå så mycket med en övertaggad ponny.

Aldeles nyss plingade det till i min e-postlåda, och där låg ett oväntat mail med en länk till ett Youtube klipp som vi gärna delar med oss av./Annika

På hal is

20130220-192046.jpg

Det gällde för May att hålla sig på avstånd från Wille idag. Det var inte speciellt kul för henne när han säker på foten kunde fösa runt henne hur han ville.

Som de flitiga läsarna har kunnat läsa i kommentarerna under dagen så fick jag ihop brodd så att det räckte, och fick på dem på  Wille dem utan några större problem. Den som det var lite synd om var Mary som hade lite svårt att freda sig för en taggad Wille som stod säkert på isen.

Men innan vi avslutar det här isiga äventyret så vill jag bara berätta att mojängen som jag köpte för att dra brodden med var inte precis någon höjdare. Öppningen var för liten för de lite större brodden, och till de mindre var den lite klumpig. Så jag avråder från att köpa en sådan broddnyckel. Det funkade bra mycket bättre med de som sitter på gängtappen./Annika

20130220-192105.jpg

Broddnyckeln var en onödig pryl som inte funkade så bra som jag hade hoppats.