Härligt, härligt och räligt

Luft klar som källvatten. Barmark och blå himmel. Vem klagar över vädret? Ingen. Det som oroar hästfolket sedan några veckor tillbaka  är spridningen av farlig hästinfluensa.

Ni vet hur det kan vara den här tiden på året. Blötsnö som klabbar på hästskor. Vattenpölar som fryser till blankis i hagen  efter en frostgradig natt. Jag säger inte att vi slipper undan detta elände innan våren är här på riktigt. Men så här långt har vintern varit snäll mot oss och våra hästar.

Normalt skulle de flesta tävlingsryttare gjort årets start vid det här laget. Nu är det inte normalt i Hästsverige. Vågar vi köra vår tävling eller ska vi ställa in? Det är den fråga som tävlingsarrangörer brottas med just nu. Anledningen är det virus som orsakar EHV-1, en influensa långt farligare än den mänskliga varianten. Det räcker med att kolla på Equipe. Endast ett fåtal klubbar ordnar tävlingar. Falbygdens Hästsportförening, där den Västgötabaserade delen av Team Fix huserar, har stängt anläggningen och ställt in en stor hopptävling och ponnydressyren 9 mars, den senare Ebbas debut som tävlingsledare. Den inställda hopptävlingen medför ett kännbart  ekonomiskt avbräck  men hellre det än att utsätta klubbens ridskola för smitta och ett längre uppehåll i verksamheten.

Vår (Annikas och min) lokala ridklubb, Jonstaka Ridklubb, hade sitt årsmöte i söndags för två veckor sedan. Vi ventilerade bl a den årliga dressyrtävlingen i maj. Då är förhoppningsvis faran över för den här gången. Till dess är det största försiktighet som gäller ute på tävlingsplatser eller träningar.  Läs gärna Anna Nybergs råd till ryttare och arrangörer i senaste Tidningen Ridsport som till exempel: Prisutdelning till fots utan hästar. Undvik att be en funktionär om hjälp med att hålla din häst eller ta ett täcke.

Det är bara att hoppas att försöken att stoppa smittan ger resultat. Efter att ha fått provsmaka på den härliga våren redan i februari längtar vi efter  att den försenade tävlingssäsongen ska komma igång på allvar./Aina

 

 

 

 

 

Annonser

Ju mer vi är tillsammans

Estelle kommer gärna fram till staketet för att bli klappad.

Blir vi gladare om vi är mer tillsammans? Jag är inte säker på det. På kalas med allsångshäfte på bordet kanske men inte i relationen mor och dotter.

Bonnie råkade ut för en skada i höstas. Sedan dess har hon och Estelle gått i var sin hage. För ett par veckor växlade vädret mellan snö, regn och frost. Bonnies hage förvandlades till en isbana. Vi hade inget annat val än att stänga av Estelles hage och släppa samman mor och dotter där.  Om de blev glada? Njae. Bonnie är en dominant mamma som styr och ställer över sin vuxna dotter. Bästa och mesta maten ska mor ha. Estelle får snällt flytta på sig när Bonnie jagar runt bland höhögarna.

Nu ska jag berätta vad som gör mig glad. Blå himmel och sol. Den senaste veckan har bjudit på flera dagar med önskeväder. Isen i hagarna smälte. Estelle fick tillgång till hela sin långsträckta hage och utlopp för unghästens  spring i benen. Treåringen är extremt sällskaplig och efter galopprundan  sprang hon till staketet för att kolla vem som gick på cykelbanan. (Det var jag.)  Bonnie njöt av solen i ett varmt hörn i trädgårdshagen. Och i rabatten vid stallet blommar snödropparna. Ni behöver inte påminna mig. Jag vet att  det är vinter än, men vi går mot ljusare tider. Redan nu dröjer sig dagsljuset kvar till klockan sex på kvällen./Aina

På förmiddagen rensade jag bort gamla torkade stänglar av citronmeliss som omgav snödropparna, och på eftermiddagen hade hunnit komma med i ett dagboksinlägg av Aina.

 

 

 

 

 

GRATTIS Sara 14 år

Idag gratulerar vi Sara som fyller 14 år. Tänk vad ett år går fort. Under året som gått har Sara tagit klivet från B-ponny till D-ponny. I helgen som gick gjorde de debut i LA med sin nya tävlingskompis Fix William.
Mormor och morfar brukar komma upp till Saras födelsedag, men i år får de vänta lite. Vi hoppas att du får en helbra dag med god tårta och fina presenter./Annika

 

Så vitt jag kan se

Blöta fingervantar. En lilltå som tar stryk i  trånga gummistövlar, där de värmande ullsulorna tar stor plats. Så vitt jag kan se, är det ingen vits med snö på vår breddgrad.

-Snö hör till vintern. Det får man vara beredd på, konstaterade Hillevi, när jag i söndags jämrade mig i telefon över helgens vita nederbörd. Jag vet, det har varit mycket värre. Minns när jag skottat en stig till stallet med nära meterhöga drivor på sidorna. Det kan hända att  min olust över det vita har med tilltagande ålder att göra. 🙂

Om inte min väderprognos slår fel, så har vi förmodligen snöslask i morgon och frostgrader nästa natt. Hur ser det ut i hagarna då? Jo, det ligger små, hårdfrusna snöhögar kvar, som  en knottrig tvättbräda eller värre. Och däremellan vattenpölar som frusit till blankis. Hoppas att jag målar upp ett skräckscenario i onödan.

Slutgnällt för denna gång. I morse upptäckte jag att Bonnie har fått en ny blå grimma med mjuk vaddering över nacke och nosrygg för att undvika skav. Blått är vårens färg. Snart är den här, den blå timmen mellan klockan fem och sex på eftermiddagen med sitt löftesrika blå skymningsljus. Våren är bäst,/Aina

En dödssynd i stallet

”I brist på bröd får man äta limpa.” Det gamla talesättet stämmer på mycket i livet. Och även  i stallet. Finns det inget hö får hästarna tugga i sig halm.

Om någon ung man råkar läsa vår dagbok kommer här ett gott råd. Du har kanske spanat in en hästtjej. Lär dej skilja mellan hö och halm! Ber hon dig lägga in halm i den nymockade hästboxen och du råkar strö ut hö… Ja, då har du gjort bort dig. Räkna inte med den tjejen längre.

En hästskötare i mogen ålder begår förstås inte denna dödssynd. Eller? Jo, det händer nästan varje morgon denna vinter att jag öppnar en bal och frågar mig själv: Är det här verkligen hö. Estelle undrar också medan Bonnie tuggar i sig vad som serveras.

Efter den torraste sommaren på mycket länge är man som hästägare lycklig över torr och fräsch halm  med inslag av hö. Vi kompletterar bristen på näringsrikt hö med blötlagd lucern. Jag är ingen expert men inbillar mig att den här fiberrika kosten egentligen är mer naturlig för hästar än proteinrikt hö. Ungefär som att byta ut vetefrallan mot en skiva fullkornsbröd.

Fibrer befrämjar matsmältningen hos folk och fä. Det är en god sak. Det tycker Estelle också, emellanåt bajsar hon i foderkrubban. Igår morse hade hon kommit på ett smartare alternativ. Varför inte använda vattenhinken som toa? Rätt tänkt, Estelle! Jag tog hinken och tömde innehållet runt krusbärsbusken. Hoppas på belöning till sommaren./Aina

 

 

Dagens outfit

Alla hästar firar födelsedag på nyårsafton

Vad ska jag ta på mig? Denna eviga fråga drabbar oss i alla åldrar från förskolebarn till äldreäldre. Och i stallet också.

God morgon! Jo, oftast hälsar jag hästarna ”god morgon”, när jag sliter upp stalldörren. Är jag sen, hör jag hur Bonnie skrapar tänderna mot boxgallret. Det betyder: ”Skynda dig, vi är hungriga.” Jag pytsar ut blötlagd lucern och toppar med havre. Ytterst lite till Bonnie och mer till Estelle, som står i växten. Simon, stallkatten, påkallar också uppmärksamhet. Spinner och jamar försynt innan torrfodret skramlar ner i skålen.

När frukosten är serverad kommer stunden då jag ska ta beslut om dagens outfit. Bonnie är  klippt, så hon har täcke på sig i hagen men inte i boxen på natten. Jag känner på täcket som hänger på tork efter gårdagens regn. Nej, det är fortfarande fuktigt på insidan. Duntäcket är för varmt. Det får nog bli det gamla regntäcket, det håller bra mot blåsten men är inte regntät. Så där håller jag på och velar fram och tillbaka. Tur att Bonne ”bara” har tre täcken.

En annan tanke slog mig, när Annika lämnade hästarnas pass till mig efter veterinärens besök häromdagen (den årliga influensasprutan). Hur gamla är Bonnie och Estelle? Hästars ålder räknas inte från deras födelsedag utan vid nyår. Estelle är alltså tre år. Det är i den åldern hästar börjar skolan. Bonnie, då? Jag var tvungen att kolla i passet,  född -95. Ja, tänk om man fick räkna bort några år!/AINA

Det kommer att bli mer än bara havre och lucern till de hästar som är duktiga eller helt enkelt bara är söta.

Ett under har skett – eller två.

När juldagsmorgon glimmar, jag vill stallet gå. Nej, hon sa inte riktigt så. Men närapå.

Till Hajvägen kom det dubbla tomtar i år.

Det kom långväga gäster på julafton. Familjen Silberg från Sätuna firade jul här hos oss. Innan vi åkte till familjen Karlbom i Läjet för att äta julmat,  hjälpte Ebba mig att ta in Bonnie och Estelle. Samtidigt erbjöd hon sig att fodra nästa morgon. Jaja, tänkte jag, vi får väl se vem som vaknar först.

Undrar vem som blev mest förvånad över undret i stallet på juldagsmorgonen, hästarna eller jag, som vaknade av att någon gläntade på sovrumsdörren vid halvniotiden. Dags för stallet, konstaterade jag och tassade in till Ebba, som låg och läste. -Bonnie och Estelle är ute och jag har mockat, berättade hon. Det visade sig att Ebba satt telefonen på ringning klockan sju och gått ut i stallet.

I motsatt till Bonnie och Estelle är hästarna i Sätuna vana vid tidig frukost. Familjen Silberg åkte hem redan på juldagen och på annandagen var Sara den morgontidiga i stallet. Skyndade sig att rida Fridolf och Wille inför dagens planerade utflykt till skidbacken i Falköping tillsammans med grannflickan Ellie. Men ack, det blev en utflykt med förhinder. Halsont och hög feber. Stackars Sara, som gillar att åka utför, tillbringade resten av dagen i tevesoffan under en filt. Dessbättre frisknade hon till ganska snabbt  och är nu i farten som vanligt.

Nästa under inträffade redan  i mellandagarna. Emma, som hälsar på våra hästar ett par gånger i veckan, har en hjälpsam pappa. Han kom för att fixa dörren till Estelles box, något som länge stått på min önskelista. Med hjälp av hemmavarande manfolk lyckades de greja den motsträviga dörren på nolltid. Jag, som av gammal vana tar i för kung och fosterland, åker nu baklänges i stallgången, när jag öppnar boxförren på morgonen. Så lätt går den. Det tackar jag för.

I kväll plockade Annika in hästarna tidigt. Vi vet vad som väntar på nyårsafton. The same procedure as every year. Okey, Bonnie och Estelle. Ni får lite extra hö senare ikväll, så att nyårsnatten inte blir alltför lång innan frukosten serveras.  Gott Nytt år!/Aina

I år kommer det att vara ett lite mer stillsamt fyrverkeri på torget i Varberg, till glädje för både hästar och hundar.

 

N

¤¤¤GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR¤¤¤

Vi önskar alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. 2018 bjöd inte bara på välryktade ponnyer på tävling. Torkan gjorde att vi verkligen fick tänka till kring hästarnas utfodring. Tänk vad lyckliga vi blev över ett lass halm. Nu hoppas vi att 2019 kommer att bli lite lättsammare väderleksmässigt./Annika