-Var är lilla Estelle?

H.K.H. Prinsessan Estelle H.K.H. Prins Oscar, Foto: Linda Broström Kungahuset.se

Ni tror väl inte på allvar att jag firade kronprinsessans födelsedag i lördags på Öland? Stod där och charmades av lilla Estelle som alla andra. Nej, jag satt inte ens framför teven. Eller jo, en liten stund efter friluftsteatern i Varbergs Nöjespark, 123 Schtunk. Så vi hade riktigt kul ändå i lördags kväll.

Det där med Estelle hände i måndags kväll. Efter ridturen på Bonnie släppte Jaya hästarna i långa hagen vid stallet. Så behändigt när jag framåt 11-draget skulle ta in dem för natten. Bonnie väntade redan vid grinden, ensam. -Var är lilla Estelle? ropade jag med min milda röst. Tänkte hon hör nog inte mig , jag får nog gå och hämta henne allra längst bort i hagen. Ni ska veta, vår hage är smal – och lång. Vem kommer galopperande i halvmörkret så sanden yr kring hovarna om inte lilla Estelle.

Folk och fä kvicknar till när värsta hettan lagt sig. Men på dagarna är vi loja. Ja, nu talar jag kanske mest för egen del.  På tävlingsfronten är det stiltje just nu för ridponnyerna i Sätuna men förmodar att de håller igång som vanligt med träning. Ebba sommarjobbar på Skara Sommarland och resten av de tvåbenta har greppat målarpenslarna. Såg på FB hur Hillevi målade staket i ett rasande tempo. Tydligen sitter takterna i efter all staketmålning på Norra Näs stuteri i unga dar.

Annika har en långvecka kvar att jobba innan semestern. Sedan väntar stängsling här hemma.Vi har lite gräs eller snarare glest hö på rot, som vi tänker utöka hagen med. Grönt gräs har vi inte sett på länge här. Läste i tidningen att Halland är torrast i landet men oss går det ingen nöd på. Bonnie och Estelle är vid gott hull. Och vi också. Men ändå. Regn, regn, regn….  Växter och djur ropar efter regn./Aina.

Sara målar sänggaveln vit, nu är den rosa tiden förbi.

Annonser

Grönt är skönt

 

Ibland duggar de tätt. Nej, inte de just nu efterlängtade regnskurarna utan roliga firartillfällen. Vet knappt var jag ska börja. Hela juni har varit en firarmånad med kulmen under den gångna veckan.

Råkar man dessutom som Annika fylla år på midsommardagen, då blir det kalas för familjen. Extra roligt att Hillevi och Sara landade lagom till grillfesten i Kuragården. Som extra grädde på den superläckra jordgubbstårtan kungjorde Avelsföreningen Svensk Ridponny samma dag att Valdo RP 150  uppfyllde kriterierna för Elithingst. Och vem stod i stallet hemma hos oss i Varberg som tillfällig gäst om inte Fix Williams, vår Valdoavkomma, tillsammans med Saras Fridde. Wille är först och främst en gudomligt snäll ponny men han har nog faktiskt bidragit till någon av Valdos elitppoäng. Som treåring var han näst bästa hopponny på championatet. Att han senare i livet mest tävlats i dressyr är en annan historia.

Hillevi åkte hem till Sätuna redan förra söndagen men Sara stannade kvar med sina ponnyer. Hon och Annika hade ett nära mål i sikte – grönt kort. Annika som handledare.  Sara som fyllde 13 år  i februari är nu gammal nog att stå på egna ben som tävlingsryttare ryttare och kan inte längre förlita sig på mammas gröna kort, ridsportens körkort. Den här veckan har det pluggats tävlingsreglemente inför examen i torsdags för vår halländska ridsportkonsulent  Karin Nylander. Sara klarade provet galant, alla rätt. Allt annat än just alla rätt hade varit ett nederlag för handledaren och eleven av en speciell orsak. Storasyster Ebba klarade provet felfritt.

Denna viktiga händelse firades med delikat lunch på Joels Brygga i Träslövsläge. Då hade Hillevi anlänt för att hämta hem sin yngsta dotter. En rolig poäng i sammanhanget är att Stina Ekman, restaurangens delägare, var Hillevi hopptränare en gång i världen.

Sara och Hillevi på Joels brygga efter avklarat grönt kort.

För att fortsatta på firartemat hann Annika åka och gratulera sin och syskonens enda kusin Madelaine som fyllde 40 år samma dag. Däremot missade vi att säga grattis i förväg till ett annat av torsdagens födelsedagsbarn, Anne Albertsson.  Sara tränade sin ponnyer i onsdags på dressyrbanan hemma hos Anne  på Marila gård. Och igår? Ja, då var det kalas igen. Karl, Ebbas och Saras kusin, fyllde 19 år i tisdags men firade på fredagen.

Grönt är skönt. Det tycker våra hästar också. Nu vill vi ha regn. Så blir vi och de ännu gladare./Aina.

Willes pappa Valdo

Blandad kompott

När min mormor hyrde ut till sommargäster från Borås flyttade den bofasta familjen till källaren. Hemma hos oss är källaren inget hälsosamt alternativ. Hellre skulle jag sova under bar himmel.

Under den gånga helgen hade vi fem nattgäster från Västra Götaland. Ingen behövde sova i källaren. För gästande tvåbenta (barn och barnbarn) utan stora anspråk finns det  utrymme inomhus. De fyrbenta gästerna inkvarterades i stallet medan Bonnie och Estelle tillbringade två nätter utomhus. Jag vet. Hästar i allmänhet är ute dygnet runt under den ljusa årstiden. Nu är det så att vi bor vid en starkt trafikerad väg. Då känns stallet som tryggare än hagen. Det verkade förstås som Bonnie och Estelle fick smak för det nattliga utelivet. Jag fick böna och be länge innan de behagade komma, när jag skulle ta in dem i söndags kväll.

Helgvädret bjöd på sol och däremellan spridda skurar. Ganska idealiskt tävlingsväder jämfört hur det varit tidigare denna stekheta försommar. För tävlats har det under helgen, här och där. Ebba och Sara startade  Winston respektive Fridolf i nationella klasser i Båstad. Hur det gick har vi redan glömt. Men lärorikt var det.  För oss som vet hur lång vägen från ruta noll varit för de här två ponnyerna och deras ryttare  är det ett under se dem på en nationell tävlingsbana. Ett under lika stort som att det svenska landslaget tog sig till VM i fotboll. Överdriver jag? Nej, tror inte det.

Mellan varven i Båstad hann vi  kolla andra ekipage, både hopp- och dressyr. Lärorikt det också Grattis säger vi till vår lokala tränare i Varberg, Stefan Jansson, som vann en Intermediaire kür med  egna uppfödningen Locatelli. Grattis säger vi även till Ebbas och Saras tålmodiga hemmatränare, Annelie Borgh, tvåa i Intermediaire II i Vansbro med Royal Salute.  En häst som gjort sig känd för gott uppförande även utanför tävlingsbanan, https://www.hippson.se/hippson-tv/hasten-som-kissar-mitt-i-prick.htm.

På Olsegårdens RK:s tävlingar red  Anna Olofsson hem blågula rosetten i Lätt C med Cumaro e RP Capriole medan dottern Evelina fixade gul rosett med Kiraya e RP Veronas Bo-Gi. Alltid roligt när det går bra för Fix Felicias ättlingar./Aina

Drömma kan man alltid

Önskedrömmar, dagdrömmar, sanndrömmar, vaniljdrömmar, mardrömmar…. Tänk vad många drömmar det finns. Jag drömmer inte så ofta men det händer. Håll i er!

Det är säkert minst 30 år sedan jag satt på en hästrygg. Ändå befann jag mig på en hopptävling med två hästar, Tessie och en avkomma till henne. Nej, det var inte Felicia utan en för mig okänd häst. Jag hade anmält mig till start på båda hästarna. Hur skulle jag ta mig ur denna knipa? Stryka oss, nej nej. Funderade på att be någon orädd ryttare rida. Eller kravla upp i sadeln och försöka hålla sig kvar. Här vaknade jag och jag drog en suck av lättnad. Det var en dröm. En mardröm? Eller kanske en önskedröm?Varför salig Tessie, mormorsmor till Team Fix tävlingsponnyer, dök upp i drömmen har jag ingen förklaring till. Och dessutom på en hopptävling.

Hur som helst. Medger att det varit klent med aktiviteten i dagboken här länge nu,men det beror inte på att vi ägnar åt oss dagdrömmar. Snarare full fart hela tiden med studentexamen i helgen. Äldsta barnbarnet Karl, Ebbas och Saras kusin, slutade gymnasiet och det gjorde även vår biodlarkompis Tor. Sätunafamiljen kom till utsläppet i fredags eftermiddag och åkte hem igen lördag förmiddag. Pappa Johan hann plasta ensilaget innan kvällen och övriga familjen badade ponnyer inför söndagens lagtävling. Ingen önskedröm för laget från Falbygdens hästsportförening resultatmässigt. Men en eloge för att laget trots motgångar genomförde serien med enbart tre ekipage.

I går kväll läste jag ett klokt inlägg på Facebook apropå en häst som knappast uppförde sig som en drömpålle i SM-finalen på Strömsholm. ”Alla tävlingar har sin vinst även om man inte står på pallen.” Man samlar på sig erfarenhet inför framtiden av det som gick mindre bra och kan glädja sig åt det som fungerade. Det tror jag, som inte ens kom till start i drömmen.  Om inte annat kan man passa på att umgås och fika med sina tävlingskompisar./Aina

Lurad på konfekten men inte Winston

Ebba var nöjd med Mary efter säsongsdebuten.

Du har spanat in ditt favoritgodis och sträcker fram handen. Precis då rycker någon undan skålen.  På skämt men ändå så snopet. Alla känner väl igen sig i den situationen.

Det var just det  Ebba upplevde i lördags. Känslan alltså.  Sara, Ebba och Olivia, en kompis från Falbygdens hästsportförening, tävlade  lagdressyr i Vänersborg. Sara och  Fridolf red LA. Ebba startade Mary i LB istället för Wille, som hon lånade ut till Olivia. Det var Marys första tävling sedan uppehållet i väntan på en annan sadel, som passade henne bättre än den gamla. Nystarten gick över för väntan. Mary låg trea, när klassens sista startande ridit klart. Ebba plockade ut sin ponny ur transporten inför prisutdelning. På dressyrbanan dök det då upp  ett efteranmält ekipage, som av någon anledning fått löfte om starta sist mot normalt först. Hur det gick? Ja, det har ni väl räknat ut. Det var klassens vinnare. Ebba och Mary ramlade utanför placering, lurade på konfekten.

Snopet, så klart. Just då. I efterhand vägde  den positiva upplevelsen över. Mary hade presterat bra och det gick bättre än väntat för laget. Fridolf gick jättebra på framridningen men inne på tävlingsbanan tog bensinen slut. Snopet det också förstås men det kommer en tävlingsdag  när allt stämmer. Det vet Sara.

I går på pingstdagen var det Winstons  födelsedag. Tur att Ebba håller ordning på hästarnas bemärkelsedagar. Annars hade vi missat att Bonnies förstfödda fyllde 15 år. Grattis Winston, en dag för sent. Grattis vår lilla  glädjespridare,  glad, pigg och som alltid lite oberäknelig. Ja, oberäknelig, det har Winston varit  från sin första dag. I motsats till sina yngre syskon, som alla är födda på natten, kom han till världen på eftermiddagen ute i hagen. Ingen av oss var i närheten men en granne, som körde på vägen, såg vad som precis hade inträffat, stannade bilen, sprang in i hagen och drog fölet ur fostersäcken. Tack och lov för den livräddande insatsen. Tack och lov för att vi har Fix Winston!/AINA

B Capriole och Winston busar i hagen.

Winston älskar att busa runt med Ebba som omväxling till dressyrarbetet.

En busig Winston på ärevarvet. Foto:Marie Wickström(Tusen tack för att du är snäll och skickar bilder)

 

 

Ditt och datt

Så här såg det ut förra året när stallkatten Simon hade vårkänslor, och rullar runt i pälsen som trillar i stora drivor från Bonny.

Han brukade dyka upp sena kvällar när jag kom från jobbet; förväntade sig lite smek och kel. Så där höll vi på i flera år tills han fick ultimatum: Du får stanna här på ett villkor,   du måste först genomgå en operation.  Medger, det låter hemskt.

Var den svarte hörde hemma är inte klarlagt men vi hade våra misstankar. Vi frågade faktiskt grannen innan planen genomfördes. Efter besöket hos veterinären försvann Katten, han gick under det namnet hela livet. Det var ju retligt, speciellt för Annika som hade betalt ingreppet. Hon ville ha en stallkatt. Till vår förvåning kom Katten tillbaka efter en vecka. Någon i familjen förmodade att den nyopererade gått omkring och lämnat återbud till hågade partner. Sedan dess blev Katten oss trogen i många år. En klok, sympatisk katt, som lämnade ett stort tomrum efter sig, när han på ålderns höst  blev offer för trafikdöden, kanske på grund av nersatt hörsel.

Skulle vi ha en ny stallkatt? Vi var väl inte helt överens inom familjen. Sommaren därpå tingade Annika två kattungar, Simon och Tobbe, som flyttade hem till oss i stallet. Två kompisar som roade oss och varandra, så länge det varade. Tobbe gick samma öde till mötes som Katten. Simon fick en ny kompis Charlie. Tyvärr. Historien upprepades, numera är Simon ensam katt här. Även han har vunnit våra hjärtan. Simon  är sällskaplig och klok. Vet att han får beröm om han fångar en mus. Och bannor  om bytet är en liten rar fågel. Häromdagen kunde han inte motstå frestelsen. Jag rusade efter, skällde och gormade. Simon smet undan, gjorde processen kort. Strax efteråt kom han tillbaka  och snodde extra kärvänligt runt mina ben som ett olydigt barn som vill ställa allt till rätta.

Från  hästfronten finns inte så mycket rapportera. Eller jo. Bonnie och Estelle har fått ta  gräshagen i besittning igen efter vintern. Det är full race dit men när det börjar mörkna kommer de gärna  in i stallet. För ponnyerna  i Sätuna väntar en tävlingsfri helg. Chauffören, det vill säga Hillevi,  har åkt  till Gotland på födelsedagskalas och då får ryttarna stanna hemma.

Roligaste nyheten spar vi till sist. Lisa Albertsson som tidigare red vår Mary, har nu  fått sin egen efterlängtade My Mary, ett svart stoföl. Stort grattis från Team Fix.

Det här var lite om ditt och datt men mest om katt./Aina

Lisa Albertssons fina lilla sto My Mary MG, med sin mamma Harriet”Humlan”

 

Gissa vad som låg i lådan

Vi kunde inte låta bli att prova den fina rosetten på en halvt avfälld Bonny igår kväll innan Jaya gav sig ut med henne på en kvällspromenad. Men vi skall ta en ny fin bil när Bonny fällt färdigt.

Häromdagen  kom det ett paket med posten. Det händer inte så ofta. Eller nästan aldrig.  Även om jag inte e-handlar så handlade faktiskt paketets innehåll om något som börjar på E. Gissa vad!

Vårt ridponnysto Fix Julie e Juno Rory RC, Bonnie i vardagslag, tillägnades  den fina titeln Elitsto för två år, när hon fick Estelle, den  sjätte i raden av fina avkommor. På Avelsföreningen Svensk Ridponnys årsmöte i mars delades det ut rosetter till Elitsto-ägare. Det hade vi ingen aning om,  när vi skyndade oss hem från mötet. I efterhand blev vi lovade att rosetten skulle skulle skickas per post. Och nu är den här med text i guld. Plus en hälsning från avsändaren. Tack ASRP och Anna-Lena Fridh!

Rosetten kom som en något tidig födelsedagspresent till Bonnie, född  den 27 april för 23 år sedan. Bonnies mamma, Fix Felicia e Kingsettle Tankah RP 100, som Anna Olofsson köpte för flera år sedan och som senare blev Elitsto även hon, har fyllt 27 år. Om jag inte  minns fel fyller Felicia redan i mars. Annars är nog april den månad då allra flesta föl ser dagens ljus för första gången.  Shetlandsponnyn Calle, stallets maskot hos Team Fix i Sätuna, fyllde 30 år förra fredagen. Vår yngsta, Fix Estelle, föddes 15 april för 2 år sedan.

Roligt att Estelles pappa Cartier RP 164 höll sig väl framme i resultatlistorna vid  förra helgens nationella dressyrtävlingar i Wartofta. Även Ebba och Sara med Fix Winston respektive Fridolf  testade tävlingsformen där. Omstart för Winston på den här nivån, efter ett två år långt uppehåll, och premiär i det svåra  mästerskapsprogrammet. Några missar men klart godkänt. Och lärorikt. Sara, som red sin första nationella tävling, var nöjd med Fridolf och glad över att hon klarade målsättningen, ingen felridning.

Dessutom kan jag rapportera en  glädjande omstart för egen del. Vurpan 2 mars tvingade mig till en paus från stallet men sedan några dagar tillbaka fixar jag utsläppet på morgonen. Ett stort steg framåt./Aina

Rapport från dimmig söndag

Bonny fick gå ut med täcket på idag, och Estelle skall i vanlig ordning hälsa om någon kommer fram till staketet.

Vaknade av att solen sken in i sovrumsfönstret. Åh, det blir en lika skön vårdag som igår, tänkte jag. Tji fick jag. Innan jag hann kravla mig  ur sängen försvann solen och snart lägrade sig dimman.

Under den gånga veckan besökte Ebba det forna förintelselägret i  Auschwitz utanför Krakow tillsammans med sina klasskamrater i Ållebergsgymnasiet i Falköping. Den hemmavarande stallpersonalen i Sätuna red de fyra ponnyerna. Mamma Hillevi höll igång både Winston och Mary. Sara  tränade förutom sin egen lilla Fridolf  även Wille, stallets maxade D-ponny.

Enligt planen skulle Ebba starta Mary i LB i dagens regionala tävling i Grästorp. Mary har haft ett längre tävlingsstopp i väntan på sin nya sadel. Hemma igen kände Ebba att hon ville vänta med nystarten för Marys del. -Jag vill att det ska bli en bra upplevelse. Hon behöver stärka sig mer. Ett klokt beslut. Istället blev det Sara som debuterade med Wille i Lätt C. Premiären avlöpte väl, både ryttare och ponny skötte sig med den äran. Lite trist att poängen inte motsvarade upplevelsen. Kanske var det dimmigt även i Grästorp denna söndag.   

Här hemma fick Bonnie ta på sig täcke igen innan Annika tog ut henne och Estelle i hagen i morse. Inte på grund av kylan utan  för att Jaya skulle slippa rida en blöt häst. Regnet hängde i luften redan då. På sistone har Estelle gått igenom samma förvandling från ful ankunge till svan som storasyster Mary på sin tid som tvååring. Så sakteliga tränas vår yngsta ponny  inför första ensamresan med transport. -Hon går uppför lämmen och är halvvägs inne nu, rapporterar Annika.

Det är mycket som ska göras på våren. Igår, soligaste lördagen hittills, lagade  Annika med hjälp av sambon Sven-Arne och Jaya, Bonnies ryttare, stängslet kring gräshagen. Redan nu märks det att gräset spirar efter regnet. Snart är det dags för det efterlängtade vårutspringet i gräshagen;/Aina

Vi har ingen ny bild på Sara och Wille. Men en sex år gammal bild rån när Wille hade gått kvalitets.