Dags att tänka på refrängen

Ett yngre syskon i familjen hade underlättat. Fast lite sent påtänkt nu. Så det är bara att acceptera situationen.

Åren går. Sara fyllde 13 i februari och vid årsskiftet får hon inte tävla kategori B-ponny längre. Hon har redan tagit steget upp på Fix William( kategori D). Fridolf är till salu. Storasyster Ebba har spelat in en fin försäljningsvideo och annonsen är  ute på Hästnet. Sara och övriga familjen undrar. Var finns den tålmodiga ryttare och hästkunniga familj som erbjuder denna charmiga ponny ett kärleksfullt hem? Ett tillfälle för ett barn som verkligen vill lära sig rida och ytterligare utveckla Friddes förtjänster./Aina

Länk till annonsen på Hestnet

 

 

 

Annonser

Plötsligt händer det

Visserligen vann jag fem trisslotter i Göteborgs-Postens söndagskorsord men någon mer vinst blev det inte. Alltså ingen Triss-vinst. Däremot har även vi i Varberg äntligen fått regn – 25 mm visade regnmätaren i söndags.  Det var en högvinst efter denna extremt regnfattiga sommar. Och nu har vi fått ytterligare påspädning.

Morfar och jag gjorde en längre utflykt till Västmanland i förra veckan. Vi mellanlandade i Sätuna både på dit- och hemvägen. Ett viktigt delmål var att i efterskott fira Ebba som fyllde 18 den 6 augusti. Även vi fick smaka den supergoda chokladtårtan som Sara bakat till storasysters födelsedag.

På hemvägen var det dags för nästa stora happening, Saras första seger med Wille i dressyr (Lätt C) hos 50-årsjubilerande Grevagårdens Ryttarförening i Skövde. När Saras sista år som kategori B-ryttare går mot sitt slut blir det Wille som efterträder Fridolf. Plötsligt händer det, ja. Bättre kan inte nästa start (Lätt B) beskrivas. Sara och Wille avverkade halva programmet utan några missöden när någon förbipasserande plötsligt fäller upp ett paraply. Tro mig. Willes krumsprång och att Sara lyckades hålla sig kvar i sadeln kommer att bli ett lika bestående minne från denna tävling som den ståtliga jubileumsrosetten för vinsten i Lätt C. Efteråt fikade vi tillsammans med kompisen Moa Sandberg och hennes familj. Moa vann Lätt B med sitt nyförvärv Vattudalens Triton. Ett glatt gäng som firade två vinnare, båda från Falbygdens Hästsportförening.

Nu är vi hemma i Varberg igen, hemma med halmen. Under vår bortavaro bärgades det halm, småbalar som hamnade ovanpå de höbalar som Annika tidigare i sommar lyckats köpa loss hos vår leverantör. Tack för  halmen, alla ni som hjälptes åt, Tommy, Karl, Gustav och Sven-Arne.Vad mer har vi gjort? Jo, Annika har lagat och målat staket och så har vi i Jonstaka Ridklubb genomfört den årliga dressyrtävlingen. Plötsligt händer det något. /Aina

En som vill ta åt sig äran

Förra helgen vann Estelles papppa Cartier RP 164 SM-guld med Kelly Nilsson i sadeln. Både Aina och Estelle är omåttligt stolta över honom.

Kan man inte få vara lite kaxig nån gång? Jag menar.  Helt fel hade jag ju inte.

Nu ska ni få höra. -Den här gången kan ju morsan få välja hingst, tyckte Hillevi och Annika efter beslutet om att det var dags för Bonnie med ett sjätte föl. Jag antog utmaningen. Mitt val föll  på Cartier RP 164 hos stall Phem. En bidragande orsak var att Alexandra Börjesson och ridponnyhingsten placerat sig i medelsvår dressyr bland ridhästar. Ännu mer övertygad blev jag när jag upptäckte Cartiers släktskap med EM-vinnaren Derano Gold. I söndags var det ”min” hingsts tur av vinna SM-guld tillsammans med Kelly Nilsson. Vår lilla Estelles pappa är en kung. Så nu förstår ni varför jag är lite mallig.

Än så länge är Estelle en oprövad tvååring. Vi kan bara hoppas att även hon är en vinnare. Först måste hon lära sig att åka transport. Annika och Sven-Arne tränade  henne på den punkten i fredags kväll och snart är hon förhoppningsvis mogen för den första åkturen utan morsan. Snäll och social är hon i alla fall. Hälsar på alla som går förbi hagen. En hund i grannskapet vägrar nästan att passera om Estelle av någon anledning inte är ute i just den hagen och den dagliga ” pratstunden” uteblir.

Själva är vi besvikna över att det utlovade regnet uteblir. Ettriga flygfän plågar hästarna i den utökade gräshagen och häromdagen flyttade vi dem till den helt nertorkade stallhagen. I brist på gräs serverar vi våra hästar lövruskor. Trädgårdens lönnar är otroligt fertila, skjuter skott i mängd. Så det är bara att ge sig ut på en morgonrunda med sekatören. /Aina

Estelle tuggar i sig lönn som skall var en bra föda såhär i torktider enligt artikel i senaste Tidningen Ridsport

För att spara på hö får hästarna så långt som möjligt äta alternativa födor, och lönn finns det gott om hemma hos oss,

-Var är lilla Estelle?

H.K.H. Prinsessan Estelle H.K.H. Prins Oscar, Foto: Linda Broström Kungahuset.se

Ni tror väl inte på allvar att jag firade kronprinsessans födelsedag i lördags på Öland? Stod där och charmades av lilla Estelle som alla andra. Nej, jag satt inte ens framför teven. Eller jo, en liten stund efter friluftsteatern i Varbergs Nöjespark, 123 Schtunk. Så vi hade riktigt kul ändå i lördags kväll.

Det där med Estelle hände i måndags kväll. Efter ridturen på Bonnie släppte Jaya hästarna i långa hagen vid stallet. Så behändigt när jag framåt 11-draget skulle ta in dem för natten. Bonnie väntade redan vid grinden, ensam. -Var är lilla Estelle? ropade jag med min milda röst. Tänkte hon hör nog inte mig , jag får nog gå och hämta henne allra längst bort i hagen. Ni ska veta, vår hage är smal – och lång. Vem kommer galopperande i halvmörkret så sanden yr kring hovarna om inte lilla Estelle.

Folk och fä kvicknar till när värsta hettan lagt sig. Men på dagarna är vi loja. Ja, nu talar jag kanske mest för egen del.  På tävlingsfronten är det stiltje just nu för ridponnyerna i Sätuna men förmodar att de håller igång som vanligt med träning. Ebba sommarjobbar på Skara Sommarland och resten av de tvåbenta har greppat målarpenslarna. Såg på FB hur Hillevi målade staket i ett rasande tempo. Tydligen sitter takterna i efter all staketmålning på Norra Näs stuteri i unga dar.

Annika har en långvecka kvar att jobba innan semestern. Sedan väntar stängsling här hemma.Vi har lite gräs eller snarare glest hö på rot, som vi tänker utöka hagen med. Grönt gräs har vi inte sett på länge här. Läste i tidningen att Halland är torrast i landet men oss går det ingen nöd på. Bonnie och Estelle är vid gott hull. Och vi också. Men ändå. Regn, regn, regn….  Växter och djur ropar efter regn./Aina.

Sara målar sänggaveln vit, nu är den rosa tiden förbi.

Grönt är skönt

 

Ibland duggar de tätt. Nej, inte de just nu efterlängtade regnskurarna utan roliga firartillfällen. Vet knappt var jag ska börja. Hela juni har varit en firarmånad med kulmen under den gångna veckan.

Råkar man dessutom som Annika fylla år på midsommardagen, då blir det kalas för familjen. Extra roligt att Hillevi och Sara landade lagom till grillfesten i Kuragården. Som extra grädde på den superläckra jordgubbstårtan kungjorde Avelsföreningen Svensk Ridponny samma dag att Valdo RP 150  uppfyllde kriterierna för Elithingst. Och vem stod i stallet hemma hos oss i Varberg som tillfällig gäst om inte Fix Williams, vår Valdoavkomma, tillsammans med Saras Fridde. Wille är först och främst en gudomligt snäll ponny men han har nog faktiskt bidragit till någon av Valdos elitppoäng. Som treåring var han näst bästa hopponny på championatet. Att han senare i livet mest tävlats i dressyr är en annan historia.

Hillevi åkte hem till Sätuna redan förra söndagen men Sara stannade kvar med sina ponnyer. Hon och Annika hade ett nära mål i sikte – grönt kort. Annika som handledare.  Sara som fyllde 13 år  i februari är nu gammal nog att stå på egna ben som tävlingsryttare ryttare och kan inte längre förlita sig på mammas gröna kort, ridsportens körkort. Den här veckan har det pluggats tävlingsreglemente inför examen i torsdags för vår halländska ridsportkonsulent  Karin Nylander. Sara klarade provet galant, alla rätt. Allt annat än just alla rätt hade varit ett nederlag för handledaren och eleven av en speciell orsak. Storasyster Ebba klarade provet felfritt.

Denna viktiga händelse firades med delikat lunch på Joels Brygga i Träslövsläge. Då hade Hillevi anlänt för att hämta hem sin yngsta dotter. En rolig poäng i sammanhanget är att Stina Ekman, restaurangens delägare, var Hillevi hopptränare en gång i världen.

Sara och Hillevi på Joels brygga efter avklarat grönt kort.

För att fortsatta på firartemat hann Annika åka och gratulera sin och syskonens enda kusin Madelaine som fyllde 40 år samma dag. Däremot missade vi att säga grattis i förväg till ett annat av torsdagens födelsedagsbarn, Anne Albertsson.  Sara tränade sin ponnyer i onsdags på dressyrbanan hemma hos Anne  på Marila gård. Och igår? Ja, då var det kalas igen. Karl, Ebbas och Saras kusin, fyllde 19 år i tisdags men firade på fredagen.

Grönt är skönt. Det tycker våra hästar också. Nu vill vi ha regn. Så blir vi och de ännu gladare./Aina.

Willes pappa Valdo

Blandad kompott

När min mormor hyrde ut till sommargäster från Borås flyttade den bofasta familjen till källaren. Hemma hos oss är källaren inget hälsosamt alternativ. Hellre skulle jag sova under bar himmel.

Under den gånga helgen hade vi fem nattgäster från Västra Götaland. Ingen behövde sova i källaren. För gästande tvåbenta (barn och barnbarn) utan stora anspråk finns det  utrymme inomhus. De fyrbenta gästerna inkvarterades i stallet medan Bonnie och Estelle tillbringade två nätter utomhus. Jag vet. Hästar i allmänhet är ute dygnet runt under den ljusa årstiden. Nu är det så att vi bor vid en starkt trafikerad väg. Då känns stallet som tryggare än hagen. Det verkade förstås som Bonnie och Estelle fick smak för det nattliga utelivet. Jag fick böna och be länge innan de behagade komma, när jag skulle ta in dem i söndags kväll.

Helgvädret bjöd på sol och däremellan spridda skurar. Ganska idealiskt tävlingsväder jämfört hur det varit tidigare denna stekheta försommar. För tävlats har det under helgen, här och där. Ebba och Sara startade  Winston respektive Fridolf i nationella klasser i Båstad. Hur det gick har vi redan glömt. Men lärorikt var det.  För oss som vet hur lång vägen från ruta noll varit för de här två ponnyerna och deras ryttare  är det ett under se dem på en nationell tävlingsbana. Ett under lika stort som att det svenska landslaget tog sig till VM i fotboll. Överdriver jag? Nej, tror inte det.

Mellan varven i Båstad hann vi  kolla andra ekipage, både hopp- och dressyr. Lärorikt det också Grattis säger vi till vår lokala tränare i Varberg, Stefan Jansson, som vann en Intermediaire kür med  egna uppfödningen Locatelli. Grattis säger vi även till Ebbas och Saras tålmodiga hemmatränare, Annelie Borgh, tvåa i Intermediaire II i Vansbro med Royal Salute.  En häst som gjort sig känd för gott uppförande även utanför tävlingsbanan, https://www.hippson.se/hippson-tv/hasten-som-kissar-mitt-i-prick.htm.

På Olsegårdens RK:s tävlingar red  Anna Olofsson hem blågula rosetten i Lätt C med Cumaro e RP Capriole medan dottern Evelina fixade gul rosett med Kiraya e RP Veronas Bo-Gi. Alltid roligt när det går bra för Fix Felicias ättlingar./Aina

Drömma kan man alltid

Önskedrömmar, dagdrömmar, sanndrömmar, vaniljdrömmar, mardrömmar…. Tänk vad många drömmar det finns. Jag drömmer inte så ofta men det händer. Håll i er!

Det är säkert minst 30 år sedan jag satt på en hästrygg. Ändå befann jag mig på en hopptävling med två hästar, Tessie och en avkomma till henne. Nej, det var inte Felicia utan en för mig okänd häst. Jag hade anmält mig till start på båda hästarna. Hur skulle jag ta mig ur denna knipa? Stryka oss, nej nej. Funderade på att be någon orädd ryttare rida. Eller kravla upp i sadeln och försöka hålla sig kvar. Här vaknade jag och jag drog en suck av lättnad. Det var en dröm. En mardröm? Eller kanske en önskedröm?Varför salig Tessie, mormorsmor till Team Fix tävlingsponnyer, dök upp i drömmen har jag ingen förklaring till. Och dessutom på en hopptävling.

Hur som helst. Medger att det varit klent med aktiviteten i dagboken här länge nu,men det beror inte på att vi ägnar åt oss dagdrömmar. Snarare full fart hela tiden med studentexamen i helgen. Äldsta barnbarnet Karl, Ebbas och Saras kusin, slutade gymnasiet och det gjorde även vår biodlarkompis Tor. Sätunafamiljen kom till utsläppet i fredags eftermiddag och åkte hem igen lördag förmiddag. Pappa Johan hann plasta ensilaget innan kvällen och övriga familjen badade ponnyer inför söndagens lagtävling. Ingen önskedröm för laget från Falbygdens hästsportförening resultatmässigt. Men en eloge för att laget trots motgångar genomförde serien med enbart tre ekipage.

I går kväll läste jag ett klokt inlägg på Facebook apropå en häst som knappast uppförde sig som en drömpålle i SM-finalen på Strömsholm. ”Alla tävlingar har sin vinst även om man inte står på pallen.” Man samlar på sig erfarenhet inför framtiden av det som gick mindre bra och kan glädja sig åt det som fungerade. Det tror jag, som inte ens kom till start i drömmen.  Om inte annat kan man passa på att umgås och fika med sina tävlingskompisar./Aina

Lurad på konfekten men inte Winston

Ebba var nöjd med Mary efter säsongsdebuten.

Du har spanat in ditt favoritgodis och sträcker fram handen. Precis då rycker någon undan skålen.  På skämt men ändå så snopet. Alla känner väl igen sig i den situationen.

Det var just det  Ebba upplevde i lördags. Känslan alltså.  Sara, Ebba och Olivia, en kompis från Falbygdens hästsportförening, tävlade  lagdressyr i Vänersborg. Sara och  Fridolf red LA. Ebba startade Mary i LB istället för Wille, som hon lånade ut till Olivia. Det var Marys första tävling sedan uppehållet i väntan på en annan sadel, som passade henne bättre än den gamla. Nystarten gick över för väntan. Mary låg trea, när klassens sista startande ridit klart. Ebba plockade ut sin ponny ur transporten inför prisutdelning. På dressyrbanan dök det då upp  ett efteranmält ekipage, som av någon anledning fått löfte om starta sist mot normalt först. Hur det gick? Ja, det har ni väl räknat ut. Det var klassens vinnare. Ebba och Mary ramlade utanför placering, lurade på konfekten.

Snopet, så klart. Just då. I efterhand vägde  den positiva upplevelsen över. Mary hade presterat bra och det gick bättre än väntat för laget. Fridolf gick jättebra på framridningen men inne på tävlingsbanan tog bensinen slut. Snopet det också förstås men det kommer en tävlingsdag  när allt stämmer. Det vet Sara.

I går på pingstdagen var det Winstons  födelsedag. Tur att Ebba håller ordning på hästarnas bemärkelsedagar. Annars hade vi missat att Bonnies förstfödda fyllde 15 år. Grattis Winston, en dag för sent. Grattis vår lilla  glädjespridare,  glad, pigg och som alltid lite oberäknelig. Ja, oberäknelig, det har Winston varit  från sin första dag. I motsats till sina yngre syskon, som alla är födda på natten, kom han till världen på eftermiddagen ute i hagen. Ingen av oss var i närheten men en granne, som körde på vägen, såg vad som precis hade inträffat, stannade bilen, sprang in i hagen och drog fölet ur fostersäcken. Tack och lov för den livräddande insatsen. Tack och lov för att vi har Fix Winston!/AINA

B Capriole och Winston busar i hagen.

Winston älskar att busa runt med Ebba som omväxling till dressyrarbetet.

En busig Winston på ärevarvet. Foto:Marie Wickström(Tusen tack för att du är snäll och skickar bilder)